Ett kungligt bröllop i tro

Tiden fram till bröllopet har inom politikens område, i stor utsträckning, återigen handlat om Sveriges statsskick och därmed om vår konstitutionella demokratis vara eller icke vara. Det kan därför vara nyttigt att påminna varandra om att kungen, som vårt lands statschef, inte är partipolitiskt tillsatt – men åtnjuter förtroendet från oss som är folkvalda. Hans roll är att tjäna som Sveriges främste företrädare, utan politisk makt, i och utom vårt rike. Att han ska vara partipolitiskt oberoende är förmodligen ett väl känt faktum.
Under vår nuvarande kungs 37-åriga regeringstid har vi som är folkvalda i Sveriges riksdag bekräftat monarkin och därmed vår kung som landets statschef – gång på gång, år ut och år in, i omröstning efter omröstning. Vi har därmed också varit tydliga med att avvisa alla motioner som föreslår att vi ska införa ett annat styrelseskick.

Monarkin ger ämbetet som Sveriges statschef en osedvanlig långsiktighet och med en känsla av närmast personligt igenkännande. Kanske vi inte är medvetna om att endast Gustaf V (1907-1950) med sina 43 år har verkat som Sveriges kung längre än vår nuvarande Carl XVI Gustaf (1973-). Med sina nu 37 år på tronen har alltså kungen uppnått lika många år som Gustav Vasa (1523-1560). Genom dessa ofta långa regentlängder fungerar monarkin som en stabiliserande symbol – i ett annars skiftande, föränderligt Sverige. Monarkin tjänar, på detta sätt, som en sammanbindande länk – över tiden och generationerna. Sverige kan känna stolthet över att ha en konstitutionell monarki med en icke-politisk kung som statschef och som yttersta representant för staten Sverige och det svenska folket.

Partipolitik är inte lösningen på allt. Monarkins och kungahusets styrka handlar om dess historiskt förankrade, samlande kraft och institution som utgör den yttersta representanten för Sverige och alla dess medborgare. Kronprinsessan Victorias uppgift, tillsammans med sin blivande make Daniel, blir att – som den nuvarande kungen och hans föregångare – inåt och utåt representera alla oss svenskar, oavsett partitillhörighet, över de politiska motsättningarna och partistriderna.
Det blivande regentparet Victoria och Daniel väljer att starta sin gemensamma livsvandring genom ett kyrkligt bröllop, i samma domkyrka som hennes föräldrar vigdes – 34 år tidigare – och som hon själv är döpt i. Detta val knyter inte bara medvetet an till fädernas kyrka och fädernas tro – de understryker också den kristna tillhörigheten och gör den till ett naturligt framtidsval för dagens unga generation.
Vi är inte säkra på att valet skulle ha varit lika självklart, i ett Sverige med annat statsskick än en konstitutionell monarki.Lennart Sacrédeus
Riksdagsledamot (KD), Dalarnas län
Eva Johnsson
Riksdagsledamot (KD), Kronobergs län