It's so easy loving you. Det är så enkelt att älska dig. Ronan Keating sjunger för mig medan jag byter blöja på min nyfödde son. Kärleken till den lille var drabbande på ett sätt som inga ord kan förklara. Som en pusselbit som fattades mig. Det är så med mina barn. De är avgörande pusselbitar i ett rörigt liv. Bandage omkring mitt förblödande hjärta. Jag har stridit mig igenom en oförstående och skoningslös värld. Dagar. Veckor. Månader. År. Decennier. Min hudlöshet gömdes bakom ett allt tuffare yttre. En tung rustning som växte samman med den sköra huden. Den gick inte att få av till slut. Gud vet hur hård jag var. Gud vet också att göra gott av det trasiga i våra liv. I oss.
Elefanthuden kom till stor nytta när jag började försvara de verkligt hudlösa ibland oss. Inom oss. Våra ofödda barn. Jag har blivit angripen på så många vis. Från så många håll. För att jag lyfter fram de yngsta och mest värnlösa av oss. Visar på deras mänsklighet. Hur vi dödar vår egen avkomma. Vårt eget kött och blod. Offrar dem på bekvämlighetens altare. Berövar dem livet. Länge såg jag dem som de enda verkliga offren. Deras dödade små kroppar. Bestulna på sina påbörjade liv.
Det är först nu, när jag själv har burit och fött flera barn, som jag har förstått. Vi dödar oss själva också. Våra samveten. För varje litet hjärta som stoppas i en abort, förloras en avgörande pusselbit i en mammas och en pappas hjärta. Ett hjärta som förblöder. Utan bandage. Utan lindring. Det är vi som lever vidare. Själva. Vi som har lämnat bort våra ofödingar att dö abortdöden.
Barnen vi övergav kommer aldrig igen. De hade räddat oss. Fyllt våra liv med liv. Sprängt våra hjärtan med kärlek. Målat världen med skimrande färger. Om vi bara hade låtit dem leva. Det gäller lika mycket de normalstörda som de specialstörda. Min lille son med Downs syndrom är en lika omistlig del av min familj som hansäldre syskon. De är alla lika unika.
Det är också vad jag försöker förmedla till de oroliga krisgravida mammor jag stöttar. Att det finns hopp, stöd och hjälp. Att ett nytt människoliv alltid är början. Per definition. Inte slutet. Det första kapitlet i en ny kärlekshistoria.
Även om jag inte kan lova att det blir lätt, vågar jag lova att det är enkelt. Det är så enkelt för ditt barn att älska dig. Den kärleken kommer att bryta igenom dina försvar. Förr eller senare. Om du föder ditt barn, kommer ditt barn att föda kärlek. Var inte rädd. It's so easy loving you.
