Opinion
Den fria sexualitetens frukt har inte varit god
Sexualitet utan överlåtelse är inte vägen till lycklig frihet. Baksidorna har länge sopats under mattan, men dessa veckor väller de över alla gränser.
Igår inföll domsöndagen, kyrkoårets sista söndag. Bibelorden handlade om tidens slut, Guds dom och den framtid då Gud ska återupprätta allt. Samma helg öppnades också ytterligare ett spår i metoo-kampanjen, denna gång med berättelser om övergrepp inom Svenska kyrkan. Sverige, och även före detta statskyrkan, har sedan decennier odlat myten att alla är innerst inne goda, och att ingen dom behövs. Ändå går just nu en skoningslös dom genom landets mediala och folkliga domstolar.
Att utsatta kvinnor ges möjlighet att dela smärtsamma upplevelser är bra. Att ogärningsmän avslöjas likaså. Men en och annan tycks nu använda kampanjen för att basunera ut sina vänsterpolitiska ideal. På den nu öppnade sidan #vardeljus beskrivs uttalat målet att ”liksom Jesus rev hierarkierna, så ska vi riva den patriarkala kulturen i kyrkan”. Låt det sägas tydligt: män som beter sig svinaktigt och nedvärderande mot kvinnor behöver vända om. En sådan kultur behöver aktivt bekämpas.
Samtidigt verkar formuleringarna snarare vara lånade från Vänsterpartiets partiprogram än från evangelietexterna. Och det är bekymmersamt för en kyrka. Möjligen ska den senaste manövern – där manliga pronomen för Gud plockas bort och ersätts med könsneutrala eller kvinnliga dito – tolkas som ett sätt att bekämpa den ”patriarkala kulturen”. Men ett vänsterpolitiskt projekt, med syfte att störta patriarkatet eller dylikt, kommer inte att leda till frihet för varken människor, kyrkor eller landet som helhet. Vägen till frihet är i stället att reformera och återupprätta den grund som förlorats – den kristna grunden.
Om vi går tillbaka till Jesus själv brister han ibland ut i en vrede som förskräcker den ovane bibelläsaren. Men det är sällan de som saknar moral som pekas ut. Värre är det med de som håller sig med en dubbel moral. Matteus 23 kan knappast betraktas som annat än en ren utskällning, där Jesus sju gånger pekar ut de religiösa ledarna som hycklare. De håller traditionen på ytan, ”men försummar det viktigaste i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten.”
De senaste veckorna har Sverige förvandlats från ett hypertolerant till ett ursinnigt fördömande rike. Den här vändningen är fascinerande. En nation som under decennier odlat myter som ”det finns ingen synd” och ”vi ska inte döma” är nu fullständigt skoningslös i sina fördömanden av just synd.
Men det finns ett besvärande drag av hyckleri i den svenska debatten. Vi lever i en kultur som har kört i diket, och många har blivit illa skadade på vägen. Men även vårt lands kyrkor – och kanske framför allt Svenska kyrkan – har i många fall kört i diket. Vi gör därför väl i att återvända till de tre ord som Jesus pekar på.
Rätten
Bibelns och den kristna traditionens, sexualmoral har det senaste halvseklet rivits upp och förkastats i vår kultur. Även Svenska kyrkan har varit en stark röst för detta. Men sexualitet utan överlåtelse är inte vägen till lycklig frihet. Baksidorna har länge sopats under mattan, men dessa veckor väller de över alla gränser. Vägen ut ur detta är därför inte primärt att bryta ner traditioner, utan att återupprätta Guds ursprungliga tanke med sexualiteten. Att återintroducera det som är objektivt sant och rätt.
Barmhärtigheten
Budskapet om nåd, försoning och upprättelse är en dimension som helt saknas i metoo-kampanjerna. Självfallet är det rätt att allvarliga förövare avslöjas och avlägsnas. Men det tycks aldrig finnas någon fortsättning bortom fallet. Kristen tro rymmer däremot en dimension av omvändelse och förlåtelse. I hoppets evangelium finns upprättelse för varje människa. Här behöver kyrkan gå före och visa en annan väg.
Troheten
Om Sverige hade hållit fast grundsynen att sexualitetens plats är i ett troget äktenskap mellan man och hustru hade situationen med all sannolikhet varit en annan. Många av de nu upprullade övergreppen hade aldrig behövt ske. Det kristna trohetsidealet har hånats och ignorerats under lång tid, samtidigt som den fria sexualiteten har burit sin frukt. Och den är inte god. Vi behöver på nytt upptäcka och uppskatta trohetsidealet.
Vår kultur, inkluderat delar av det andliga ledarskapet i vårt land, har vandrat vilse och behöver hitta tillbaka igen. Vi behöver hitta tillbaka till rätten, barmhärtigheten och troheten. Bara så kan vi få se en annan frukt växa fram.
