De ödmjukas böner – inte högmod – är Sveriges enda framtid

I bön och fasta. Så inleder just nu troende och församlingar över hela Sverige 2023. Det är oerhört värdefullt och ger hopp till vårt land.

Att be är, mer än något annat, att ödmjuka sig, att erkänna att utan Gud går vi under. Utan hans hjälp och ledning saknar vi och vårt land en framtid. Våldet tar över och landet vittrar sönder inifrån. Utan Guds beskydd blir landet också mer sårbart för angrepp utifrån.

Rätt reaktion inför varje hot är alltid bön, en bön där gudsfolket i staden och i landet ödmjukar sig och ber. Motsatsen till ödmjukhet är högmod, och högmodet säger: ”Vi gör som vi själva vill, vi struntar i Gud och hans heliga bud.” Sådant förstör ett land, eftersom högmod, enligt Guds ord, går före fall.

Men tänk om vårt land i stället skulle få se en rörelse av ödmjukhet, av människor som erkänner sitt beroende av Gud och som vill följa hans ord? Till om med om det innebär förföljelse.

Förföljelse drabbade under 2022 var sjunde kristen i världen. Detta enligt World Watch List, som släpptes på onsdagen. Allra värst är förföljelsen i flera afrikanska länder, där jihadister går fram våldsamt mot kristna. Ett färskt exempel är söndagens bombdåd mot en pingstförsamling i DR Kongo, där minst tio personer uppges ha dödats.

Låt oss därför, under denna period av bön, särskilt lyfta upp våra förföljda trossyskon i världen. Be om beskydd och mod, men också om starka genombrott för evangeliet i dessa utsatta regioner.

Men låt oss samtidigt ta ansvar för vårt eget Sverige och den frihet vi ännu äger. Nyckeln för att behålla den är, mer än något annat, den bön där vi ödmjukar oss inför Gud och hans eviga ord.

De ödmjuka – inte de högmodiga – är framtidens folk. Jesus är tydlig på den punkten: ”Saliga är de ödmjuka, de ska ärva jorden” (Matt 5:5).

Så när böner nu stiger från kyrkor och bönhus, låt oss be om just detta: en rörelse av ödmjukhet och renhet i vårt land. Kan du se det? Hur unga människor, i tusentals, samlas på gator och torg för att böja knä och be? För att betjäna och välsigna ett land som dignar under syndens bördor.

Kan du se ett land där ödmjukhet och renhet blir något attraktivt, något som attraherar alla dem som fått nog av svensk gudlöshet och av de frukter den fört med sig i form av ensamhet, psykisk ohälsa, otrygghet och övergrepp?

Kan du se ett Sverige där ledande makthavare öppet deklarerar sitt behov av Gud, av att söka honom i bön för att lyckas med sitt uppdrag? Makthavare som också behandlar sina motståndare med respekt.

En sådan rörelse av bön och ödmjukhet skulle på allvar kunna utmana kylan och gudlösheten i världens mest sekulär-individualistiska land.

Och det börjar med oss som tror …

”Men om det folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land” (2 Krön 7:14).