Därför vinner den ena eller den andra sidan valet imorgon!

I morgon är valrörelsen över, och väljarna ska avgöra vilka som ska styra Sverige under kommande fyra år. Dagarna därefter kommer medierna att fyllas av eftervals­analyser. Här kommer en sådan, redan i förväg!

Fram till för två veckor sedan var årets valrörelse något av ett sömnpiller. Vänstersidan hade en betryggande majoritet och tillämpade strategin att undvika konflikter och rulla hem segern på Magda-effekten. Men plötsligt vände vinden. Förtroendet för Magdalena Andersson och Social­demokraterna föll, och några dagar inför valet är opinionsläget nästan exakt samma som några dagar före valet 2022. Vilken sida som helst kan stå som segrare. Och då kan följande förklaringar användas vid respektive utfall:

Vänstersidan vinner!

Om S+V+MP+C skulle vinna majoritet finns en standard­förklaring: det är alltid enklare att stå i opposition än att ta regerings­ansvar. Om Social­demokraterna återvinner rollen som navet i svensk politik är det inte för att de presenterat något fängslande nytt alternativ. I stället har de lagt sig så nära regeringen som möjligt i faktisk politik, men kunnat rida på ett odefinierat missnöje.

Tidöregeringen valdes med mandatet att skapa ordning i gängvåldet och i invandringen. Det första har lyckats ganska väl, men i det andra har intrycket etablerats att åtstramningarna slagit snett, och i för hög grad drabbat skötsamma invandrare. Och även om regeringen i år har dragit i bromsen och åtgärdat de mest kritiserade effekterna, kan bilden ändå ha satt sig hos tillräckligt många mitten­väljare för att regerings­makten ska gå förlorad.

Ännu en möjlig orsak om regeringen förlorar makten är förtroendeskadan av de hyper­liberala initiativ som tagits under perioden, exempelvis stats­ministerns orimliga driv i trans- och andra hbtq-frågor, och införandet av abort i grundlagen. Frågor som dessa kan ha skrämt bort kristna och andra konservativa väljare.

En vänsterseger kan också orsakas av att den muslimska radikalismen inte längre kanaliseras i muslimska partier, utan har infogats i de befintliga – i första hand Vänster­partiet. Förtids­röstningen i utsatta områden uppges ha varit mycket stor i år; här kan V och S ha kammat hem stora röstmängder som blir utmanande för högersidan att ta ikapp. 

Högersidan vinner!

2022 gjorde vänstersidan analysen att de lade för mycket fokus på att skrämmas med SD än på att föra fram sin egen politik. I årets valspurt har oppositionen gjort precis samma sak, men den skrämsel­taktiken kan slå tillbaka, så att väljarna för känslorna åt sidan och tittar mer på hårda fakta. Om regeringen Kristersson skulle lyckas ta in det till synes ointagliga underläget är en trolig orsak att flera stora frågor trots allt går regeringens väg. Ekonomin blir bättre, skjutningarna går ner och det finns en historiskt stark samsyn bland Tidöpartierna.  

Det svenska valsystemet innebär på pappret att man röstar på sitt favorit­parti. Liberalernas jättespurt i mätningarna kan helt förklaras av insikten att en Tidöseger bygger på att Liberalerna kravlar sig över 4 procent. Den utvecklingen visar att Sverige i hög grad röstar på statsminister­kandidat, inte bara parti.

I morgon står väljarna inför två huvud­alternativ. Antingen behåller Tidö­partierna majoriteten, och då vet vi redan i morgon kväll ungefär hur det politiska fältet ska se ut kommande fyra år. Eller så får vi en vänster­majoritet, och då står Magdalena Andersson inför ett läge som Mats Knutsson i SVT kallade en ”omöjlig ekvation” med helt oförenliga ingångsbud från V och C, och en osäker politisk framtid för Sverige. Resultatet avgör väljarna, och det är i slutänden också så det måste vara i en demokrati.