Jag läste nyligen en krönika om våldtäkter (Aftonbladet 25 jan) av Sanna Lundell.
”Det sexuella våldet ökar och blir grövre för varje år ... Gruppvåldtäkter var förr ovanliga i Sverige. Nu tillhör de vår vardag. Det är något så ... snedvridet och sjukt”.
Den som vill bli deprimerad kan gå in på Brotts­före­byggande rådets hemsida och läsa statistik: ”Under 2011 anmäldes 17 100 sexualbrott. Hälften av brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning. De anmälda våldtäkterna ökade med 10 procent jämfört med året innan.”
Vad ligger bakom denna fruktansvärda utveckling? Lundell ser det som ”ett strukturellt problem”, en ”backlasheffekt av vår ökade jämställdhet. Att vissa män under en period försöker straffa oss för att vi inte håller oss på vår underordnade plats i den sociala hierarkin.”
Jag håller med Lundell. Men är det hela förklaringen? Jag tycker det är en fråga som många borde engagera sig i och försöka förstå. Vad är det som sker – och varför? Finns det mer att säga än backlash för jämställdheten?

Jag vill lyfta fram tre andra perspektiv.
För det första normkritik. Det senaste decenniet har präglats av kritik av vedertagen etik, inte minst kring sexualitet. Normer har kritiserats, övertygelser har dekonstruerats och traditioner har övergivits. Ifrågasättandet av moraliska övertygelser har dominerat utbildning och media. Individualism och subjektivism – vad som känns rätt för mig – har blivit enda rä­ttesnöret. Frågan om vad som är rätt och gott har satts på undantag.
För det andra förytligandet av sex. Traditionellt har sexualiteten setts som ett tecken på överlåtelse och gemenskap. Människor har väntat med sex till äktenskapet för att låta sexualiteten bli ett unikt tecken på samhörighet. I dag ligger fokus på den egna njutningen. One-night stands, knullkompis, sex efter första eller andra dejten ... Den tidning som Lundell skriver i har återkommande kittlande reportage från Swingers-klubbar och låter tidningens sexrådgivare diskutera för- och nackdelar med otrohet och gruppsex. Vartannat skämt i populära sitcoms som 2 1⁄2 Men eller How I met Your Mother har just sex som tema. Sex har trivialiserats och skiljts från kärlek i djupare mening.
För det tredje stillösheten i det offentliga. Språkbruk och attityder som tidigare begränsades till lumparluckan har nu flyttat ut i det offentliga. En timme framför MTV ger en överdos av åtrå och begär, filtrerat genom den manliga blicken. I Så ska det låta, stort familjeprogram på söndagskvällar, sjunger man radiohits som Får jag ligga med dig då.

Det här är inte ett uttryck för moralpanik, än mindre ett rop på lagar och förbud. Min fråga är en annan. Hur kommer det sig att vi menar det vara av stor vikt att plocka bort ordet neger ur Ture Sventon, klippa rasistiska scener ur Disney och försöka stoppa bilder av Lilla hjärtat, medan det inte ska spela någon roll hur vi pratar om sex eller vilka bilder vi etsar fast i varandras sinne? Hur kommer det sig att vissa ord och bilder antas ha en negativ inverkan på attityder och handlingsmönster, medan andra ord och bilder aldrig diskuteras ut-ifrån de värderingar och mönster som de förmedlar?