Debatt
Även om abortlagen består kommer framtidens kvinnor att säga nej
Aborter är inte en mänsklig rättighet och inte en vårdfråga utan objektivt sett ett brott som samhället tillåter utan att ens beklaga det. Det skriver Göran Fäldt, diakon, och menar att kvinnorna själva, inte politikerna, en dag kommer att döma dagens liberala abortsystem.
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
De kommer att tala ut och avslöja indoktrineringen de utsatts för genom skolsystemets värdegrunder.
Sekulariseringen har nu gått så långt att Sverige bara i jämförelse med 1950-talet är ett annat land än det än gång var. Förlusten av en kristen grundsyn i de indoktrinerade senare generationerna ger oss det samhälle vi ser framför oss. Utan samvetets religiösa fostran plattas samhället ut. Det liknar alltmer en geopolitisk tundra eller savann. Ju plattare landet blir ju mer självbelåtna måste bärarna av de nya värdegrunderna se ut.
Vi har nu politiska partier och vänsterorienterade opinionsbildare som står fast vid abortlagstiftningen och kallar den en bra lag vilket upprepades under valrörelsen. Det finns inga betydande partier till höger om mittlinjen.
Aborter är dock inte en mänsklig rättighet och inte en vårdfråga utan objektivt sett ett brott som samhället tillåter utan att ens beklaga det. Ideologiskt och i praktiken är dessa nu lagliga handlingar uppkomna ur ateismens syn på människan. Politiskt är det i Sverige, liksom i EU, därför närmast grundlag att aborter är nödvändiga och progressiva i det moderna samhällets jämlikhetsutveckling. Men bortsett från de moraliska aspekterna på preventivmedlen, som ofta förbises eller förtigs, och aborterna, är de psykiskt biologiska konsekvenserna av ”stödet för den sexuella hälsan” något som de unga får kunskap om senare i livet, och tyvärr i många fall för sent.
Vi kan inte vänta oss ett uppror ”mot systemet” i politiska termer. Det tror man inte ens i Italien som efter valet får en premiärminister som är konservativt höger och betraktar aborten som brottslig men som av skäl som har med anslutningen västerut mot EU och USA att göra, inte tänker ”ändra på abortlagen”. Så svårt är det att ens våga kritisera den. I det konservativa Italien!
Inställningen är väl känd hos oss i det nya sekulariserade Sverige. Men den är påverkbar, liksom kommunismen i Östeuropa. Kvinnorna själva kommer en gång att vända tillbaka utvecklingen genom sin intelligens och sin självsyn som kvinnor. Då kan den ”oförändrade” abortlagen finnas kvar, men som en relik utan kraft och tappa sitt progressiva anseende.
I den kris vi genomlever tror jag mer på kvinnorna själva än på skolsamhällets och lagstiftarnas syn på ungdomens sexdebut och den kostnadsfria tillgången till preventivmedel och kuratorshjälpen. Kvinnorna själva har svaren! De vet att barn inte är tumörer i den egna kroppen som kan avlägsnas kirurgiskt. De är levande varelser.
När de som vuxna förstår hur deras etiska resonemang manipulerats av ideologin som ligger bakom sexualundervisningen kommer de att reagera och bli förskräckta. De kommer att tala ut och avslöja indoktrineringen de utsatts för genom skolsystemets värdegrunder.
Det finns nu i hela USA, efter högsta domstolens underkännande av den federala abortlagen, en livskraft och en entusiasm att kämpa för livets höga värde och kvinnors rätt att avstå från aborterna. Den kraften går genom hela samhällskroppen och sprider sig runt om i världen. Den äktenskapliga akten är i det kristna perspektivet en helig akt därför att det mänskliga livet är heligt och den sexuella akten på en och samma gång förening i kärlek och öppen för nytt mänskligt liv. Den bör kringgärdas av parens löften om trohet och ansvar för de liv de föder.
Enligt en rapport i The New England Journal of Medicine (www nejm.org) har man, i forskningen om användandet av p-piller, konstaterat en höjd risk för levercancer, bröstcancer, livmoderhalscancer och en höjd risk på 60 procent för hjärtslag och stroke. Man menar också att kvinnor, som inser att abortpiller förhindrar embryots fästande i livmodern och förstör det så att det dör, upptäcker moderskapet som något vackert och meningsfullt och inte vill sitt embryos död utan vill att det lever och blir älskat. Allt detta pekar på att en svängning tillbaka till att den religiöst konservativa värdegrunden börjar återta förlorad mark i det Sverige som en gång var ett mönsterland för de verkliga mänskliga värdena. För somliga ett hot, för andra en ljusning.