Abort – en ödesfråga för både kyrkans och Sveriges framtid

Riksbankens räntebesked, partiledar­debatter och budget­propositioner. Det är händelser som kan ha stor betydelse för landets riktning och välgång. Men det finns också andra – ofta helt negligerade – händelser som väger ännu tyngre. Utan dessa kommer politik, näringsliv och civilsamhälle att komma till korta.

Två sådana, extremt viktiga händelser, äger rum den här veckan och i båda fallen är det kyrkan som håller i taktpinnen. Det ena är konferensen Nationell bön som äger rum i Citykyrkan, Stockholm, och inleds på torsdagen. Agendan är enkel: att ödmjuka sig inför himmelens Gud, söka hans ansikte och be om hans nåd och vägar för vårt land. Detta är helt nöd­vändigt om vårt lands sociala och andliga kris ska kunna brytas.

Nationell bön startades 2018 och är bara ett exempel på den växande böne­rörelsen i landet. Den tog fart redan 2005 med initiativ som Sverigebönen och Bönetåget och har växlat upp rejält bara de senaste åren. Och böne­svaren har inte uteblivit. Parallellt med kriminalitet, psykisk ohälsa och social oro kommer nu täta rapporter om gäng­kriminella som möter Jesus och börjar ett nytt liv. Även vanliga ungdomar söker sig till kyrkan i en omfattning som hade varit otänkbar för bara några år sedan. Förutom denna Jesustrend ser vi ett trendbrott i samhälls­debatten där ett nytt landskap av röster och opinions­bildare poppat upp likt svampar ur jorden. Dit hör personer som Henrik Jönsson, Ivar Arpi och Susanna Birgersson men också en rad andra poddar och kanaler som talar ut viktiga sanningar och ifrågasätter förljugna narrativ.

Vad händer om vi fortsätter att be på det här sättet, om ännu fler sluter upp till bön i kyrkor och i konferenser som den i Stockholm i helgen? Tänk om vi är på väg in i ett nytt momentum för vårt land, likt det som reste Sverige ur askan i 1800-talets stora folkväckelse. Kan du se det framför dig, hur Jesustrenden övergår i ett skeende där hundratusentals människor i Sverige vänder sina hjärtan till Jesus? Ja, det är faktiskt fullt möjligt.

Men det är också kopplat till den andra nyckelhändelsen som äger rum i Stockholm denna vecka: manifestationen för ofödda barn på lördag. Också detta ligger tungt på Guds hjärta och som kristna har vi en kallelse att stå upp för de ofödda, de allra mest värnlösa och oskyldiga personerna. Om församlingen lämnar walkover här, om inte vi står upp för att rädda fysiskt liv, kräva ny lag­stiftning och bistå kvinnor som vill behålla sina barn, hur påverkar det Guds möjlighet att kunna skänka andligt liv och väckelse? Den frågan måste vi ställa oss.

Det har i år gått 50 år sedan Sverige fick sin liberala abortlagstiftning. Mer än 1,7 miljoner barn har utplånats. Vi saknar därmed ett helt Stor-Göteborg OCH ett helt Stor-Malmö av dyrbara människor som skulle ha varit nära och kära, skulle ha arbetat, betalat skatt och kunnat försörja och vårda den allt större delen av befolkningen som är äldre.

Att Sveriges politiker i detta läge planerar att skriva in rätten till abort i svensk grundlag är förmodligen det mest huvud­lösa och ansvarslösa agerande landet har skådat. Detta måste stoppas och här har varje troende, varje församling, ett böne­ämne att lyfta regelbundet i sina möten och böne­samlingar. Vi kan också skriva insändare, kontakta politiker och vädja till riksdagens politiker att avstå från dessa planer.

Om du har möjlighet så ta dig till Stockholm dessa dagar och var med och påverka vårt lands framtid. Nationell Bön i Citykyrkan pågår från torsdag till lördag kväll och samlingen för de ofödda barnen hålls på Mynttorget klockan 12–14 på lördag.

Låt oss stå upp och vara ljus!