Utvecklingen i de forna östeuropeiska kommunistländerna är intressant och viktig. Ska räddningen för Europa komma från utvecklingsinriktade och expansiva före detta kommunstländer? I övriga Europa utmålar man utvecklingen som hotfull och bakåtsträvande, man vägrar se att dessa länder befinner sig i en stark utvecklingsfas.
Det är framför allt tre länder som utmärkt sig: Polen, Litauen och Rumänien. Det är länder med ett starkt och stolt historiskt arv som under lång tid befunnit sig under hårt förtryck och påtvingats en destruktiv samhällsutveckling. När förtrycket lyftes av blev inriktningen självklart starkt fokuserad på att återskapa, återföda, stabilisera och utveckla. Då är samhällets grundvalar och överlevnadsförutsättningar av vital betydelse.

Det är också länder som alla har en starkt kristen kulturtradition. Polen och Litauen är katolska och markerar detta starkt. Den katolska kyrkan i Polen spelade en avgörande roll för hela kommunismens fall. Rumänien har en ortodox tradition och upplever efter befrielsen en kristen pånyttfödelse och mångfald av märkligt slag.
I Rumänien hade en negativ befolkningsutveckling gått så långt att man nästan omedelbart efter kommunismens fall avskaffade den rådande abortlagen. I Polen hade aborterna redan sjunkit, genom den aktiva opinionsbildning som bedrevs av fackföreningsrörelsen Solidaritet.
Också här ändrades efter några år abortlagen. Hittills har dock barnafödandet legat fortsatt lågt i båda länderna, men en förändring kan skönjas. Polen upplever just nu en kraftig ökning av barnafödandet.

Nu är också Litauen på väg att ändra abortlagen. Ett första steg är taget och lagen väntas bli fastställd under våren.
Dessa tre länder har också tydligt markerat att äktenskapet mellan man och kvinna är grunden för samhället. Polen har i EU-sammanhang tydligt deklarerat denna ståndpunkt. Litauen har skrivit in den som ett tillägg i sin grundlag. Och Rumänien har i dagarna tagit första steget mot liknande tillägg till konstitutionen.
För samtliga dessa länder är EU-medlemsskapet av stor vikt. De har kämpat för det och de upplever det som dels ett skydd, dels en förutsättning för ekonomisk trygghet och utveckling. De är känsliga för EU-påtryckning men gör dessa ställningstaganden trots att de vet att det kan leda till sanktioner från Bryssel.

Protester och varningar har också utfärdats mot Polens äktenskapssyn, landet har till och med hotats med uteslutning ur EU av justitiekommissionären Franco Frattini. I veckan som gick protesterade ett stort antal EU-parlamentariker mot Litauens planerade ändring av abortlagen. Initiativet kom från vänsterpartiets parlamentsledamot Eva Svensson, ledamot alltså för ett parti som är emot överstatliga EU men som ändå anser sig ha rätt att lägga sig i andra länders interna angelägenheter.
Man kan på goda grunder anta att Rumänien under den fortsatta behandlingen av äktenskapslagen kommer att utsättas för hot och varningar av samma slag. För de många som inser att en sådan lagändring har en grundläggande viktig innebörd, inte bara för Rumänien utan för hela Europa, är det angeläget att markera att det finns ett europeiskt stöd för en markering av äktenskapets betydelse för en nation och dess överlevnad.Carin Stenström
carin.stenstrom@varldenidag.se