Inte sällan lyfts fram att det bara var fem länder av FN:s 193 medlemsstater som onsdagen den 2 mars röstade emot den FN-resolution som fördömde Putin-regimens och Rysslands invasion av Ukraina. 

Utöver Ryssland och dess allierade Belarus, även det styrt som en diktatur, var det icke-demokratiska pariastater som kommuniststyret i Nordkorea, Assad-dynastins diktatur Syrien och militärregimens Eritrea som gick emot resolutionen i FN:s generalförsamling. Alla är de styren som Ryssland håller under armarna och bistår med att kunna sitta kvar vid makten för att fortsatta kunna kontrollera och förtrycka sina respektive medborgare.

Det var alltså enbart dessa fyra FN-medlemmar, utöver Putins Ryssland, som ställde sig avvisande till fördömandet av den ryska invasionen, samtliga förtryckarstater som nästan ingen vill ha att göra med. Massivt så att det förslår, med andra ord.

Bilden förstärks ytterligare av att det ofta heter i svensk och västerländsk nyhetsrapportering att ”en överväldigande del av världen” fördömt Rysslands diktator Vladimir Putins beslut om att militärt angripa och invadera sitt demokratiska grannland Ukraina.

Men för den som börjar titta på vad som faktiskt skedde framträder, efter hand, en annan, mer komplex och för demokratin samt Ukraina mer nedslående bild.

Till att börja med hindrade Ryssland, i egenskap av permanent medlem i FN:s säkerhetsråd och därmed innehavare av den blockerande veto-rätten, försöket från västmakterna att få till ett för världsorganisationen juridiskt bindande beslut i Förenta Nationernas ”styrelse”, alltså det 15 länder stora säkerhetsrådet.

I och med att resolutionen dock vann en kvalificerad majoritet med fler än nio rösters stöd kunde ändå resolutionsförslaget lyftas vidare till generalförsamlingen i vilken samtliga 193 länder har yttrande- och rösträtt. Men dock saknar befogenhet att besluta om tvingande åtgärder.

Väl uppe i FN:s generalförsamling tog inte enbart själva debatten, utan framför allt förhandlingarna kring textens formuleringar, mer än två dagar. För att överhuvudtaget få med ett stort antal militärt och ekonomiskt Rysslands-beroende länder mjukades ett antal formuleringar upp. Mest slående är att verbet ”fördöma” den ryska invasionen nedgraderades till att enbart ”beklaga” angreppet.

Ja, men det var ju endast fem av FN-staterna som röstade emot. Visst är så fallet, men det innebär inte att övriga 188 länder röstade för. Genom att antingen helt utebli från omröstningen eller genom att lägga ned sina röster stannade antalet ja-röster för att ”beklaga” den ryska invasionen vid 141.

Ser man sedan vilka de 35 länderna är som medvetet lade ned sina röster finner man världens två folkrikaste länder, Kina och Indien, med tillsammans runt 2,5 miljarder av världens runt 7,5 miljarder invånare, alltså regeringarna för var tredje invånare på denna jord. 

I kommunist-Kinas fall talar vi dessutom om världens största ekonomi och när det gäller Indien kallas ofta landet ”världens största demokrati”. Vid invasionen av Ukraina visade sig dock premiärminister Modis hindunationalistiska regering oförmöget att ta avstånd från Putin och hans ryska invasion, uppbunden som man låtit sig bli ekonomiskt och militärt – trots att USA och västvärlden är viktiga medspelare för Indien i att kunna balansera just kommunist-Kina i Asien. 

Irak, Iran, Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka och Vietnam är andra asiatiska länder som valde att lägga ned, likaså Afrikas största ekonomi antiapartheid-landet Sydafrika tillsammans med flera afrikanska länder som bland andra Tanzania, Sudan, Madagaskar, Zimbabwe, Mozambique, Zimbabwe, Angola. Uganda, Kongo och Algeriet medan Marocko aldrig dök upp till omröstningen.

I Nord- och Sydamerika fanns, förstås, Kuba och Venezuela i spetsen med nedlagda röster eller ej på plats, men även till exempel Nicaragua och Bolivia.

Sammanfattningsvis visar det att de länders regeringar som inte var beredda att gå emot och ens ”beklaga” den ryska invasionen av Ukraina styr nästan hälften av jordens totala befolkning.