Världen väntar på nästa skräll

Troligen har ingen människa lika snabbt blivit känd över hela världen som Bradley Manning, mannen som gav – eller sålde – 250 000 diplomatiska telegram till Wikileaks.
Manning riskerar nu 52 års fängelse för sitt tilltag. Han anses ha tillfogat sitt land, USA, obotlig skada.

Men har han det?
Efter de första dagarnas världskrisrubriker och upprörda uttalanden är experterna oense. Somliga menar – sannolikt med rätta – att diverse källor som amerikanska diplomater använt sig av kan hamna i livsfara. I en lång rad länder i Asien (Kina, Indien, Pakistan och flera till) och Afrika kan man räkna med att den som skvallrat för amerikanerna kan få plikta med sitt liv. Vems är då skulden?
Manning? Wikileaks utgivare, Julian Assange?
Eller den eller de tidningar, radiostationer och tv-program som publicerar utdrag ur dokumenten?
Frågorna är mer eller mindre omöjliga att besvara.

Samtidigt är det helt klart att det mesta som står att läsa i de – tidigare – hemliga och sorgfälligt hemligstämplade dokumenten är skvaller och trams. Att USA:s ambassadör i Pakistan anser att landets president Ali Asif Zardari är en "dumskalle" är pikant, men knappast en världsnyhet. Att en annan amerikansk diplomat betecknar Silvio Berlusconi som en "fjant" är heller inte världsskakande. Och många undrar säkert hur en representant för den enda supermaktens diplomatkår kan ha kommit på att beteckna Vladimir Putin som en "alfahanne", alltså en karlakarl (som sannolikt också är svår på fruntimmer).
Med andra ord: skvaller. Tidigare tillgängligt för diplomater och mediafolk – normala läckor, samtal man och man emellan, tips, halvkvädna visor tillhör ordningen för dagen i alla huvudstäder.
Det gäller inte minst Washington, där alla någorlunda erfarna journalister vet att läckor är tveeggade svärd. Någon kan läcka för att avslöja ett eller annat missförhållande. Men man kan lika väl läcka för att missleda och förvända synen på en journalist – eller diplomatkollega – som man vill komma åt. Kort sagt måste Wikileaks nu publicerade material betraktas med den största misstänksamhet.
Wikileaks grundare, Julian Assange, framstår i dag som en minst sagt farlig person. Hans förmåga att skaffa sig tillgång till explosivt material är onekligen obestridlig.

Sanningen är helt enkelt att ingen någonsin lyckats sprida så mycket med rätt eller orätt hemligstämplat material som Assange. Många observatörer drar också slutsatsen att Assange utsätter inte minst sig själv för dödlig fara. Om till exempel spionorganisationen CIA:s ledning – eller kollegerna i Beijing eller Moskva – verkligen anser sig bedragna, finns det ju möjligheter att se till att "någonting händer" den store avslöjaren.
Sanningen är händelsevis att "någonting" redan hänt. Nämligen att polisen i Sverige utreder anklagelser för våldtäkt och sexuellt ofredande. Vad gjorde Assange under sitt Sverige-besök? När gjorde han det och med vem?
Eller gjorde han det inte alls? Är sanningen att någon – och i så fall vem – försöker förstöra förstöraren?
Det finns i dag avsevärt fler frågor än svar. Men ett vet vi med säkerhet:
Wikileaks kommer enligt egen uppgift att fortsätta med sina avslöjanden. Närmast står den amerikanska storbanken Bank of America, vars aktier föll med tre procent redan när ryktet om en attack från Wikileaks spred sig. Miljoner dollar står på spel att vinna eller förlora – och världen väntar på nästa skräll.Ulf Nilson
ulf.nilson@varldenidag.se >> Siffrorna som talar för sig själva...14 000 000 000av så många dollar (14 biljoner) består USA:s statsskuld.9så många procent