Ursäkta dröjsmålet!

Det är klart att man inte skall blogga om man inte "bloggar", det vill säga skriver. 1)relativt ofta, framför allt regelbundet. 2) har något nytt att berätta 3) ser bloggen som den naturligaste platsen för berättelsen.
Men om man inte bloggar kan det ju också sorteras upp i några punkter som 1) bloggen tar tid om man som jag felaktigt tror att det skall vara hela uppsatser.2) semestertid bör (kanske) vara bloggfri. 3) bloggen drar på sig en del (ibland för många) kuriösa kommentarer som varken är seriösa, kärleksfulla eller särskilt kul att ägna tid åt.
JAG HAR NU GJORT EN ÖVERENSKOMMELSE MED MIG SJÄLV OM ATT I ALLA FALL ÅTERUPPTA BLOGGEN.
Jag tror att jag kommer ha en del att berätta även i bloggformatet. Kan jag dessutom göra en överenskommelse tillbaka med några av bloggläsarna att kommentera med lite mer "hyfs och bildning" så kanske det blir riktigt roligt för alla. Nu drar jag igång, kanske inte varje dag, men jag kan lova något läsvärt i varje blogg .
Med denna lilla återintro vill jag bara hinna med att berätta att jag åker till Luleå i helgen tillsammans med hustrun Gitten. Vi medverkar i en kristen israelkonferens.
VILKET ANSVAR HAR KRISTNA FÖR ISRAEL? Är temat. Frågan är högaktuell när stora delar av svensk frikyrklighet ser ut att behandla Israel med allt kallare hjärta.
Diakonia, Bilda och Svenska Kyrkan har "bildat skola" för en oreflekterad och i mitt tycke också obiblisk israelinställning. Lägger man sen till politiken och Lars Ohlys och vänsterns direkta israelhat, blir konferensen bara viktigare. När Ohly ser "skurkar" och Israel som "skurkstat", kanske han i stället borde läsa bibelordet om bjälken eller grandet i sitt eget öga. Konferensen i Luleå kan hjälpa till med glasögon om Ohly förlorat både lässyn och verklighetsbild.
Vi hörs efter helgen.