Upprorsledare får njuta av seger

Nu får hon äntligen
lön för mödanFöräldraupprorets first ladykvitterar
ut vårdnadsbidrag från 1 juliÅSEDA Föräldraupprorets främsta profil får själv njuta av vårdnadsbidraget när det införs på tisdag.
– Helt underbart att vi får del av det vi kämpat för, säger Anna Bergqvist vars yngste son Melvin nyligen fyllde två år.

Känslan är smått historisk när jag åter kliver in i familjen Bergqvists kök. Förra gången flammade Föräldraupproret i landets kommuner och det röda trähuset fungerade då som en kommandocentral; hit ringde föräldrar från hela landet med frågor om hur man startar egna namninsamlingar.
Men nu är det fest: sista bastionen har fallit och på tisdag införs vårdnadsbidrag för småbarnsföräldrar.
– Tänk att det som jag och min kompis påbörjade i all enkelhet skulle leda så här långt, säger Anna och minns de första stapplande stegen med namnlistor och ändlösa telefonsamtal.
Deras namninsamling resulterade i en kommunal folkomröstning 2002 där invånarna i Uppvidinge kommun sa ja till ekonomisk ersättning för hemmaföräldrar. Mammornas framfart inspirerade föräldrar riket över och bortåt 150 kommuner skulle beröras av det Föräldrauppror som tog fart.

Opinionstrycket gav råg i ryggen åt valfrihetsvänliga politiker och nu på tisdag går drömmen i uppfyllelse: vårdnadsbidraget blir lagligt för Sveriges kommuner.
Själv kunde Anna inte ana vilken sprängkraft det fanns i den här frågan.
– Jag drevs bara av en otrolig glöd och passion. Jag var helt enkelt vansinnig på den orättvisa som drabbar hemmafamiljer. Upproret blev en produkt av denna frustration, säger hon.
Det är snart elva år sedan Anna beslöt att stanna hemma på heltid med barn – med eller utan ersättning. Maken Niklas slöt upp helhjärtat och paret har fått klara sig på hans industriarbetarlön.
– Jag har varje månad med rak rygg öppnat hans lönebesked, det vill säga vårt lönebesked, understryker Anna högtidligt. Jag har ju varit hemma med Niklas barn, tillägger hon.
– Utan Anna skulle jag inte ha kunnat arbeta på helger och kvällar ohämmat, som reparatör måste jag kunna ställa upp för mitt företag så att det kan rulla på, menar maken själv.

Anna Bergqvist är djupt tacksam för åren hemma med barnen; att lämna bort dem hade varit som att riva ut sitt eget hjärta, menar hon och går igång med kända upprorstakter.
– Att tala om jämställdhet och samtidigt inte låta kvinnor bestämma över den egna barnomsorgen är ju skitsnack, utbrister hon och kastar tillbaka en tennisboll till Melvin.
Hon smälter i ett soligt leende och nickar ut mot kohagen där amkorna idylliskt rår om sina kalvar.
– De där kossorna vet inte hur bra det har det, säger Anna.
Men lite av kossornas frihet kan snart åtnjutas också av människor här i Uppvidinge. Ett fullmäktigebeslut i veckan innebär nämligen att kommunen inför vårdnadsbidraget i samma stund som det blir lagligt, nu på tisdag.

Annas hemarbete med lille Melvin, 2 år, kommer då att förstärka hushållsekonomin med 3 000 friska kronor i månaden. Bidraget blir en viktig bekräftelse på värdet av hennes hemarbete, menar Anna, när telefonen plötsligt ringer. Josefin, 10, är snabbt på benen och svarar: "Panik om vårdnadsbidraget", förklarar hon och överlämnar luren till mamma. Det är en väninna till Anna. Väninnan som är tv-reporter har just fått sitt sjätte barn och överväger att vara hemma med vårdnadsbidrag. Nu har hon fått höra att man måste ta ut minst 250 föräldradagar innan man kan börja kvittera ut vårdnadsbidraget. Upprört konstaterar hon att detta drastiskt minskar hennes möjlighet att dra ut på den betalda hemmatiden under flera år. Anna tvingas bekräfta väninnans farhågor, säger hej då och återvänder till köksbordet.
– Jag är så trött på att behöva stå med mössan i hand, säger hon och pekar på svagheterna i det nya vårdnadsbidraget. Dit räknar hon även den lågt satta ersättningsnivån.
– Mina barn är alltså värda 3 000 kronor i månaden, om de hade gått på dagis hade de plötsligt varit värda 150 000 kronor per år. Det visar kristallklart för oss upprorsmakare att det fortfarande är staten, arbetsmarknaden och politikerna som bestämmer vad som är barnens behov, inte föräldrarna.

Å andra sidan har Anna och Niklas fått tusentals timmar mer med sina barn än de flesta andra föräldrar. Och sanningen att säga: mer harmoniska, trevliga och livsglada barn än Josefin, 10, Mårten, 6 och Melvin 2 år får man leta efter.
Anna brinner för föräldraskap och betonar att mycket återstår innan familjerna fått den rättvisa de förtjänar.
– Det är här de viktiga besluten hör hemma, säger hon med en rykande näve i köksbordet, den plats där beslutet att starta en namninsamling en gång föddes....
– Å, det ger mig fortfarande gåshud.

Jonas Adolfsson
jonas.adolfsson@varldenidag.se


Läs även:
Femton kommuner är med från start