Ulf Ekman om 25 turbulenta år

Ulf Ekman berättar
om 25 turbulenta år- Vi ville inspirera kristna att leva ett övernaturligt liv och uppmuntra deras trosvandring med Herren. Därför blev jag paff när det var politiker som reagerade så kraftfullt, säger Ulf Ekman när han reflekterar över varför starten av Livets ord för 25 år sedan uppfattades så kontroversiell.
- Det sade mig något som jag förstod först senare, nämligen att den svenska kristenheten kanske var den mest genompolitiserade i hela Europa.

Under Europakonferensen firar församlingen Livets ord sitt 25-årsjubileum. För-samlingens grundare Ulf Ekman kan se tillbaka på en turbulent period, både med stora framgångar och stort motstånd. 1970-talet blev för honom en förberedelsetid, med frälsningsupplevelse, bibelstudier med Navigatörerna och teologistudier på Uppsala universitet. Studierna gav breddning och värdefull kunskap, men också en insikt om ett andligt förfall och behovet av väckelse.
– Jag blev medveten om en andlig fattigdom och en hunger efter Guds ord, där kristna grundvalar höll på att brytas ned, summerar han sin upplevelse av situationen.
En viktig influens vid sidan om teologistudierna blev Ulf Ekmans svärfar Sten Nilsson, en förgrundsfigur inom 1970-talets karismatiska rörelse. Längtan efter bibeltro och karismatiskt andligt liv förde sedan den unge studentprästen till bibelskola hos Kenneth Hagin i USA.

När Livets ord startade i maj 1983 kom kritiken i första hand från socialdemokratins kristna gren, broderskapsrörelsen. En av de första insändarna, skriven av docent Sigbert Axelsson, menade att det var fel att tala om politik i predikostolen.
– Mitt svar var att det har predikats politik i många år, men att det mest varit vänsterpolitik. Jag är predikant, men jag vänder mig emot den sekularisering som har privatiserat kristendomen, som har gjort att kristna inte får uttala sig i olika frågor, förtydligar Ulf Ekman och tar samtidigt avstånd från bilden av Livets ord som en mörk, kulturkonservativ kristendomsform.
– Vi kan inte rakt av placeras i det kulturkonservativa facket. Reaktionerna mot oss skall ses mot bakgrund av en långt driven sekularisering som drabbat svensk kristenhet mycket mer än vi vill erkänna. Gud var på väg att försvinna från det offentliga samtalet på 1980-talet och i den miljön uppfattades varje litet mummel som öronbedövande.
– Det som störde var tydligheten, vilket resulterade i att vi uppfattades som en svart-vit, fundamentalistisk rörelse. Det är en felaktig bild som man sedan konserverat.
Tillsammans med framgången – med stora nybyggda lokaler år 1987 och tusen elever i bibelskolan i början av 1990-talet - fick Ulf Ekman utstå förödande kritik.


Var framgången eller motståndet svårast att hantera?
– Man hinner inte med på något håll och inser snabbt att man inte kan kontrollera det som händer. Vi flödade med den positiva strömmen, och jag fick – utan att resignera – på något sätt släppa väldigt mycket av det som kom emot mig. Det går inte att svara på alla frågor eller bemöta alla beskyllningar.
Livets ord utmanade ett stort etablissemang, Ulf Ekman förklarar varför han ändå upplevde en tillförsikt.
– Vi var hänvisade till att söka Herren varje dag och upplevde ofta hur Herren var med, säger han och konstaterar samtidigt att bilden av honom som frimodig och kaxig kablades ut i media.

Kände du dig i själva verket ganska hjälplös?
– Visst var det så ibland. Vi hade kristna som blev upprörda, banker som inte ställde upp, räkningar som skulle betalas, kritik i medier. Då har man inte svar på alla frågor. Det var som att hamna i en svart säck där man inte alls ser vart man skall ta vägen. Då fick vi kasta oss på Gud, be, läsa högt ur psaltaren och tala i tungor.
– När man sedan tog ett steg, kom det en övernaturlig frimodighet, och då kanske en del upplevde mig som kaxig.
Ett leende spricker upp och Ulf Ekman tillägger med självdistans:
– Visst, ibland var jag kaxig, men jag tycker inte om är när man permanentar den bilden.

Bibelskolan i Uppsala har nu blivit elva bibelskolor runt om i världen, med sammanlagt 1 300 elever, samt mängder av bibelskolor både i Sverige och världen – utan formell koppling men med Livets ord som inspirationskälla och förebild.
En föreställning som satt i länge, var att Livets ord vägrade svara på frågor från journalister.
– Det är inte sant. Vi försökte svara, men visste inte att journalister kunde ljuga så mycket. De var insmickrande när de ville få tid för intervju och struntade sedan fullständigt i vad de hade sagt. Vad vi än gjorde användes det emot oss. Då blev responsen att ge dem så lite ammunition som möjligt, säger Ulf Ekman och exemplifierar med Tom Alandh och hans program "Fräls oss ifrån ondo", från mitten av 1980-talet.
– Han förställde sig och smickrade, samtidigt som vi var mer än lovligt naiva. Vi släppte in honom dit han ville, inte minst kollektkorgen följde han noga med kamerorna.
– Några av oss samlades på Livets ord för att titta på programmet. Det var nog den mest tysta och betryckta stämning jag varit med om, skrattar Ulf Ekman.


Han har även varit med om en del andra bisarra medieinslag. Kvällstidningsreportrar smög omkring nattetid i Ulf Ekmans trädgård, journalisten Svante Lidén befann sig bland anarkister som kastade ägg på Livets ords torgmöten. Efter Ulf Elfvings hätska radiokampanj i Efter tre, briserade en bomb i Livets ords entré.
Det var också under denna period som Göran Skytte bjöd in till tv-samtal och Bengt Bergius sände tv-gudstjänst, båda i Sveriges television.
– De tio första åren bestod av ett intensivt skeende. Så är det med väckelseperioder, de är ofta korta men sedan ser man effekterna under många år framöver. Vi var upptagna av att bygga församlingen, ordna lokaler, starta friskola, skapa ordningar för administration och ekonomi och hann knappast med något annat.
Den intensiva fasen i Sverige förvandlades snart till en aktiv missionsrörelse med starten av Ryska inlandsmissionen år 1989 – två år före Sovjetunionens sammanbrott.
– Missionsinriktningen gjorde att trosundervisningen i Sverige slapp excentriska avarter, summerar Ulf Ekman.

Och även om delar av kristenheten i Sverige trilskades, kom snart ett helhjärtat erkännande inom den pingst-karismatiska familjen internationellt.
Stanley Sjöbergs kampanj i Hovet i december 1994 blev en viktig milstolpe. Yonggi Cho anlände till konferensen som nyutnämnd ordförande för världens pingstvänner och tolkades av Ulf Ekman.
Apropå den massiva kritiken erkänner han reservationslöst att fel har begåtts.
– Det finns alltid den gudomliga sidan och den mänskliga sidan. Självklart har vi agerat klumpigt i vissa avseenden och har behövt korrigera oss. Grundfrågan är om det var Gud som reste upp oss eller ej. Att säga att det bara var mänskligt är att ge en felaktig bild.
– Men jag är ganska spontan, och en del av mina spontana reaktioner har jag fått äta upp.
I slutet av 1980-talet satte Livets ord fokus på Israel och det ledde till att församlingen mötte en ny uppskattning från övriga frikyrkorörelser i Sverige. När Ulf och Birgitta Ekman sedan flyttade till Israel i början av 2000-talet blev de på allvar bekanta med de historiska kyrkorna.

– När jag flyttade till Israel stötte jag på sammanhang som jag hade en väldigt ytlig kunskap om. Jag såg sådant som inte var speciellt roligt, men framför allt kärleksfulla kristna fyllda med vishet, kunskap och kärlek. Det var positivt omtumlande, säger Ulf Ekman, som lika frejdigt och helhjärtat som vanligt har engagerat sig även i denna upptäckt. Det handlar om att noggrant utforska var gränserna går och undersöka vad varje liten del står för, för att sedan bli nöjd och tillfoga det han upptäckt till helheten.
– Ja, så var det även med vårt Israelengagemang. Jag ville lära mig allt om Israel: andligt, socialt, kulturellt, geografiskt, historiskt, bibliskt, arkeologiskt och politiskt.
– I den processen kom det en Israelvän och frågade mig om jag höll på att bli jude, medan någon nu har ställt frågan om jag håller på att bli katolik. Så är det naturligtvis inte, men just den här utforskarfasen kan bli väldigt intensiv.
Det faktum att han fortfarande är kontroversiell, samtidigt som det nu sker ett närmande till den övriga kristenheten ser han som en väldigt fruktbar situation.

– Det är spänningsförhållande i detta läge som kan leda till något mycket gott. Sedan har det vi står för – församlingsbyggande, trosundervisning, karismatiskt liv, evangelisation och mission, samt lovsång – redan spridit sig till många av Sveriges kyrkor.
Att leda Livets ord, samtidigt som kontakterna med andra kristna sammanhang intensifieras, hur går det ihop?
– Det finns ingen tvekan om var jag har min andliga hemvist, den är här i församlingen Livets ord. Samtidigt är vårt uppdrag att bidra till upprättelsen av Kristi kropp, även om vi bara är en liten del i detta. När jag engagerar mig i det kan kanske en del i våra egna kretsar bli lite nervösa.
Ulf Ekman tror att det väntar tuffa tider för kristenheten.

– Den konsolidering som sker blir en andlig plattform för att väckelsen skall kunna bryta fram i vårt land, vilket kommer att kosta mycket mer än vi kanske anar. Jesusorden om förföljelse och motstånd gäller fortfarande, men vi kan leva segerrikt i detta, därför är denna förberedelsetid viktig.
Han tror att hans egen erfarenhet kan vara ett bidrag.
– Just det faktum att vi har gått igenom det vi har gjort, och har fått ta de här smällarna, gör att jag kan tala med viss auktoritet om detta. Det visar att det går att ta sig igenom, och att det är värt att göra det. Jag tror tyvärr att många kommer att få smaka på det som vi har upplevt.

Ruben Agnarsson
ruben.agnarsson@varldenidag.se