Svensksyrier: Jag känner folk som tackar nej till jobb

I rapporten ”Fakta för förändring” målas en mörk bild av svenskar med rötter i Syrien upp när det gäller integration. Men det finns också svensksyrier som har lyckats.

Hanan Chahrestan flydde kriget i Syrien 2013 tillsammans med sin lillebror och mamma. De bodde då i Homs där Hanan pluggade på universitetet och hennes mamma hade en egen tandläkarmottagning.

– Till slut var det inte säkert för mig att gå till universitetet längre utan risk för att jag skulle bli kidnappad eller skjuten. Det blev omöjligt att leva där.

I september 2013 bestämde sig familjen för att fly. I oktober kom de till Sverige via Ryssland.

– Jag minns att jag ringde till en kompis som också har flytt från Syrien. Han sade att jag skulle söka upp Migrationsverket och Syriska föreningen, så att jag skulle kunna lära mig svenska.

Två timmar om dagen läste hon svenska på Syriska föreningen där det fanns en syrisk lärare som var till stor hjälp. När hon efter två månader fick uppehållstillstånd började hon läsa på komvux för att komplettera sina betyg så att hon skulle kunna plugga vidare i Sverige. Hon tog också olika jobb som barista, på restaurang och i kassan på Ica.

– I Syrien hade jag aldrig jobbat, där jobbade inte unga, utan man fick pengar av sin familj. Många släktingar undrade hur mamma kunde låta en tjej jobba, men jag var envis med att det var genom att jobba och tacka ja till alla erbjudanden som jag skulle lära mig språket.

När hon hör om rapporten som visar hur hög arbetslösheten är bland svensksyrier och hur många som inte kan försörja sig, kommer det inte som en överraskning.

– Jag känner folk från Syrien som tackar nej till jobb för att de vill ha bättre jobb. Jag har även pratat med folk som kommer in på utbildningar, men väljer att inte gå dem för att de får mer pengar av att jobba och få bidrag från Arbetsförmedlingen än om de skulle plugga.

Hon försöker inte säga att det är lätt att komma in i det svenska samhället, snarare att om man har bestämt sig för att fly till ett land då måste man fortsätta kämpa även när man kommit dit.

– Min mamma har lärt mig att man aldrig får ge upp. Vi har varit här i åtta år, och nu har mamma äntligen blivit klar med kompletteringen på sin utbildning för att hon ska kunna jobba som tandläkare igen.

Själv drömde Hanan om att bli arkitekt, men släktingar sade att det var en osäker arbetsmarknad och svårt att komma in på utbildningen. Hon bestämde sig därför för samhällsbyggnadsprogrammet på KTH. Efter att ha kompletterat några kurser i fysik och samhällskunskap kom hon hösten 2018 in.

I början var hon ledsen över att arkitektdrömmen inte blev av, men nu är hon nöjd med sitt utbildningsval.