Svenska kyrkan: Så tröstar du
någon som sörjer

Det första tipset som Svenska kyrkan ger i sin ”Första hjälpen vid sorg” är att den som känner någon som har sorg bör ta ansvar för kontakten. I stället för att säga ”Ring mig om du behöver något” kan man säga ”Jag ringer dig på tisdag igen, svara om du orkar”, föreslår de kyrkliga experterna.

Det andra rådet som Svenska kyrkan ger är att ta initiativ till aktiviteter. Det kan handla om att bjuda på fika, titta på en film tillsammans eller ta en promenad.

”Tänk på att den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är helt okej, det viktiga är att vi frågar – och att vi vågar fråga igen”, skriver Svenska kyrkan.

Det tredje tipset är att visa närvaro. Man behöver inte tänka att den sörjande vill vara i fred eller att man ska tänka att man ska vänta tills det värsta gått över.

”Det är viktigt att vi tydligt visar att vi finns där så att den sörjande inte känner sig isolerad, utanför eller ignorerad.”

Det fjärde tipset är på samma tema och handlar om att bryta tystnaden.

”Det viktiga är inte vad vi säger utan att vi bryter tystnaden”, skriver kyrkans sakkunniga.

De påpekar även att sms kan räcka om vi känner att det inte passar sig att ringa.

Det femte tipset är att komma ihåg sorgen. Man kan i sin almanacka skriva upp när det en månad eller ett år sedan dödsfallet ägde rum så att man kan höra av sig då.

Det sjätte rådet är att ha tålamod med den som sörjer.

”Varje sörjande har sin egen sorge­process, vilket vi som närstående behöver ha förståelse för och tålamod med. Det kan finnas en risk att vi försöker trösta bort sorgen eller visar frustration över att den håller i sig. Sorg har inget bäst-före-datum och det finns ingen normalt eller onormalt lång tid som det tar att sörja.”

Tips nummer sju påminner om tips nummer fem och handlar om att komma ihåg årsdagen för dödsfallet. Det kan även handla om att komma ihåg datumet då personen skulle ha fyllt år eller liknande.

Det åttonde rådet handlar om att fortsätta minnas. Man ska inte vara rädd för att prata om personen eller titta på fotografier och dylikt.

Det nionde rådet gäller i stället att ge utrymme, det vill säga att låta den närmast sörjande vara i fokus och undvika att ta över med sina egna minnen och känslor.

Det nästa sista rådet – nummer tio – är praktiskt av sin karaktär och handlar om att hjälpa till i vardagen. Det kan exempelvis innebära att handla åt personen, laga mat åt honom eller henne eller att passa personens barn.

Det sista rådet som Svenska kyrkan ger är att besöka en minnesplats. Det gäller inte bara kyrkogården, utan kan även handla om en plats som man förknippar med personen som dött.

”Tända ett ljus vid graven, bada från den där bryggan som betytt så mycket eller gå till den döde personens stammishak och beställa favoriträtten från menyn. Det finns så många sätt att minnas en person på.”