Mikael Oscarsson hade begärt debatten för att ställa nya frågor om den svenske diplomaten Raoul Wallenberg, som räddade hundratals judars liv innan han greps av sovjetisk militär i Ungern 1945.

Bland annat ville han veta om regeringen är beredd att utreda uppgifterna om att Josef Stalin lät kidnappa Raoul Wallenberg för att säkerställa en exportkredit på motsvarande en miljard kronor från Sverige till Sovjetunionen år 1946.

– Misslyckandet med att rädda Raoul Wallenberg [har] bland annat tillskrivits slarv, inkompetens och bristande intresse, sade Mikael Oscarsson i debatten, med hänvisning till en statlig utredning från 2003 av hur svenska UD hanterat ärendet.

– Men nu finns det uppgifter som pekar på att det bakom Sveriges passiva agerande i själva verket fanns ett motiv. Inget fick störa den svenska regeringens planer på en svensk miljardkredit, som det tycks, inte ens en fängslad svensk diplomat.

– Sveriges passiva agerande kan i själva verket ha varit en medveten handling. Om det är så, fru talman, är det ytterst allvarligt, tillade Mikael Oscarsson.

På hans upprepade fråga om regeringen kan tänka sig öppna utredningen officiellt igen svarade utrikesminister Ann Linde att detta är en fråga för ”forskare och experter”.

– UD bedriver ingen egen forskning i Wallenbergärendet men välkomnar alla försök att utröna mer om hans öde, inklusive exportkreditens betydelse för regeringens hantering av ärendet och huruvida det svenska sändebudet [Staffan] Söderblom agerade enligt en medveten, sanktionerad politik samt bevekelsegrunderna för Stalins agerande.

Hon tillade att UD fortlöpande ligger på Ryssland för att ge forskare tillgång till dokument i ryska arkiv, och sade att hon ”påminde om vikten av ärendet” vid ett möte med den ryske utrikesministern Sergej Lavrov senast förra veckan.

Raoul Wallenberg ska ha gripits efter misstanke om spionage. Enligt den ryska officiella versionen dog han i KGB:s fängelse i Moskva den 17 juli 1947. Men det finns många frågetecken kring dessa uppgifter och kring de svenska försöken att ta reda på vad som hänt diplomaten.

Bland annat har forskare ifrågasatt agerandet av den dåvarande svenske ambassadören Staffan Söderblom, som ska ha varit mer angelägen om att ha goda relationer med Sovjetunionen än av att pressa fram uppgifter om Raoul Wallenbergs öde.

I utredningen 2003 fastslog regeringen att diskussionerna om handelsavtalet kan ha ”spelat en indirekt roll för handläggningen av Raoul Wallenberg-fallet”.

”Om man från svensk sida var oerhört angelägen att få till stånd ett avtal, så kan regeringsrepresentanterna ha försökt undvika frågor som kunde störa den allmänna stämningen mellan Sverige och Sovjetunionen och därmed leda till att avtalet inte förverkligades”, står det i utredningen.