Rapporten ”Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar” är skriven av Omid Pasbakhsh, lärare och kristen apologet, samt juridikprofessor emeritus Reinhold Fahlbeck.
De har granskat islams källor i relation till de värden som lyfts fram framför allt i Europadeklarationen om mänsliga rättigheter – demokrati, religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet, liksom jämställdhet och likabehandling.
Vad de landar i är att bokstavstrogen islam i flera fall över huvud taget inte går att förena med västerländska värderingar.
Bland annat konstateras i rapporten att islams profet Muhammed ”beordrade mord på människor som kritiserade honom och därmed [satte] en stämpel av godkännande för muslimer att betrakta kritiker av profeten som värdiga döden”.
”Bokstavstrogna muslimer kan visserligen vara oense kring detaljer om när och hur kritiker bör bestraffas”, kommenterar författarna.
”Problemet kvarstår dock att bokstavstrogen islam medför ett synsätt på kritik mot religionens huvudprofet som är oförenlig med det västerländska synsättet att alla åskådningar ska kunna kritiseras, och att det är kritiken som ska granskas, diskuteras och eventuellt fördömas, inte personen som framför kritiken.”
Ett annat exempel som tas upp är att kvinnors vittnesbörd, enligt vissa tolkningar av Koranen, ska värderas hälften så mycket som mäns.
”Att kvinnor inte har en jämlik röst i islam är i direkt konflikt med Europakonventionen. Dessutom riskerar den islamiska förordningen att minimera kvinnors möjligheter att eftersträva rättvisa i äktenskapliga dispyter – hennes ståndpunkt betraktas alltid underlägsen mannens ståndpunkt”, skriver rapportförfattarna.
De ger även en rad rekommendationer om hur västvärlden kan bemöta en bokstavstrogen version av islam.
Den första är att ”förstå och acceptera att islam innehåller läror som är moraliskt förkastliga och som utgör hinder för en lyckad samexistens”, skriver de.
Vidare anser de att skolan borde ta upp de kontroversiella aspekterna av islam, och att nyanlända muslimer borde informeras ”om att viss praxis som förkunnas i Koranen och haditherna inte accepteras i västvärlden”.
Samtidigt understryker författarna att alla åtgärder måste utgå från religionsfriheten, och att det är fel att skuldbelägga muslimer som individer.