Svenska kyrkans ledning vill ändra i sitt viktigaste riktningsgivande dokument, kyrkoordningen.

Bakgrunden är ärendet med prästen Rune Imberg som av teologiska skäl motsätter sig att kvinnor är präster. Han har tidigare sagt att han ”i någon väsentlig mening” inte kan se biskopen i Göteborgs stift, Susanne Rappmann, som sin biskop. Han underkastar sig biskopens tillsyn i administrativa frågor men kan inte se henne som sin andliga ledare.

Imbergs hållning togs upp av Domkapitlet, som menade att han varit illojal och beslutade att han skulle förlora sin prästtjänst och avkragas. Men när Överklagandenämnden tittade på ärendet, upphävdes Domkapitlets beslut.

Utfallet i nämnden bör leda till att kyrkans ledning tänker efter kring hur man hanterar sina minoriteter, menade bland andra Imbergs advokat Andreas Stenkar Karlgren i Kyrkans Tidning.

Men Svenska kyrkans ledning ser alltså inte ut att backa, utan vill snarare öka trycket på präster med samma syn som Imberg.

Flera förändringar föreslås i en promemoria från rättsavdelningen vid kyrkokansliet i Uppsala. Bland annat vill man se två nya paragrafer i kyrkoordningen ”där det direkt anges vilken biskop som svarar för tillsynen över en enskild präst eller diakon”.

Man vill också ”att varje präst och varje diakon står under tillsyn av den biskop och det domkapitel som följer av kyrkans ordning”.

Promemoria ska nu ut på remiss och kommer i slutskedet hamna hos kyrkomötet för beslut.

Svenska kyrkans biskopar har reagerat på beslutet avseende Imberg. De vill ändra kyrkoordningen och menar enligt promemorian att den som har ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst inte kan ”välja att stå under tillsyn endast i avseende på enskilda aspekter av biskopens ledarskap”.

Rune Imberg är starkt kritisk till kyrkans ledning som enligt honom vill ”röka ut” personer med obekväma åsikter, så som motståndare till kvinnliga präster.

– Jag har levt på ett fredligt sätt, följt regelverket och inte skapat en massa konflikter. Jag har varit offentlig med min kritik i läromässiga frågor och levt enligt de förutsättningar som fanns när jag prästvigdes. Om de vill att jag ska ut, innebär det i praktiken att man inte heller vill veta av de församlingsbor som står för min uppfattning.

Rune Imberg hänvisar till att han prästvigdes av tidigare biskopen Bertil Gärtner som hade samma uppfattning i fråga om kvinnliga präster. Han påpekar också att i en statlig utredning från 1981 slås det fast att de som motsätter sig kvinnliga präster inte ”avviker från kyrkans bekännelse”.

– Jag förstår att man vill ha ordning och struktur, men det de gör är att försöka lösa ett problem på det tekniska planet, men väjer för det teologiska och pastorala problemet. Vad vill de egentligen? Ska vi gå emot våra samveten, konvertera, lämna kyrkan eller väntar de på att vi ska dö ut?

Rune Imberg anser att signalen som kyrkans ledning sänder är att man struntar i omsorgen om dem som står för det han kallar den klassiska ämbetssynen.

– Jag tycker att man uppvisar ett förakt gentemot minoriteterna i kyrkan. Och jag förstår inte hur Svenska kyrkan ska kunna hålla på med ekumenik om man röker ut dem som man i politisk vokabulär skulle kalla för sina kärnväljare.