Polisen som sköt massmördaren i Falun:

Polisen som sköt massmördaren i Falun:"Gud styrde kulan"Det grövsta våldsbrottet i svensk kriminalhistoria. Så betecknades seriemorden i Falun den 11 juni 1994. En huvudperson i dramat – vid sidan av mördaren själv – blev den kristne polismannen Olavi Blomfjord.
Han minns glasklart när polislarmet ljöd i den ljusa sommarnatten: "En tungt beväpnad, militärklädd man har skjutit vilt omkring sig och dödat sju personer".
– Jag rusade ner för att hämta ut vapen, minns Blomfjord och tar mig till polishusets låsta vapenförråd.
Den då 33-årige polisen hade alltid intresserat sig för vapenhantering och flitigt deltagit i träning och utbildning. Men i trappan ned till vapenförrådet, greps han av en oro han aldrig känt förut.
Blomfjord som två år tidigare blivit en kristen reagerade nu med att börja be.
– Jag bad till Gud om beskydd för varje polis, och att ingen mer människa skulle dödas eller bli skadad, i Jesu Kristi namn, berättar han.

I en civil Volvo 945 rullade Blomfjord upp mot polisgaragets utfart. Bredvid honom låg en k-pist av äldre modell. Ångesten i bröstet var kompakt och Blomfjord bad på nytt. Han citerade också Bibelns 23:e
psalm: "Herren är min herde... om jag än vandrar i dödsskuggans dal så fruktar jag inget ont..."
Innan han rullade ut på gatan för att plocka upp kollegan Berndt vid polishusets huvudentré, bad Blomfjord för tredje gången: "I dina händer lägger jag mitt liv. Använd mig som ditt redskap".
– Då försvann oron, säger han och visar med ett fingerknäpp och ett vinande visselljud. Jag fylldes av ett sådant lugn. Jag tänkte att även om jag kanske dör snart så är jag i Herrens händer.
I samma stund slog honom tanken: "I natt kommer du att möta den man som har gjort detta".
Men det inre lugnet blev kvar och Blomfjord kunde fokusera på uppgiften.
I Stadsparken låg döda människor på marken. Där fanns också 13-14 poliser, men enligt Blomfjord var läget förvirrat. Han och Berndt beslöt själva att ta upp jakten på Flink.

De lade sig på utkik vid ett industriområde nära tågstationen.
– Efter några minuter såg vi en mansperson i gröna militära kläder med ett gevärsliknade föremål som småspringande korsade gatan där borta, berättar han och pekar på en punkt 150 meter bort.
– Och plötsligt svängde han och började marschera i riktning mot oss, längs ett järnvägsspår.
Blomfjord gick ner i skydd av bilens motorblock och spanade mot Mattias Flink som närmade sig. Kollegan intog en annan position.
Men plötsligt upptäckte de att mördaren hade lämnat järnvägsspåret. De befarade att han gått ned i den tunnel som leder under vägen och mynnar upp alldeles bakom den plats där poliserna stod.
En tryckande ångest tog ett nytt grepp om Blomfjord.
– Jag såg för mitt inre hur en ängel befann sig över vår bil. Och då försvann oron.

Plötsligt upptäckte de att fänrik Flink åter marscherade längs järnvägsspåret. Han befann sig nu i början på järnvägsbron som leder över bilvägen, bara ett 100-tal meter från de gömda poliserna.
Just på den bron hade Blomfjord något år tidigare, med stor personlig risk, räddat livet på en flicka som försökte slänga sig över kanten.
Där gick nu med stadiga steg den person som kunde bli hans egen baneman.
"Stanna, polis", skrek Blomfjord, med mördaren drygt 50 meter från sig.
– Flink reagerade blixtsnabbt, vände vapnet mot oss och avlossade skott, berättar han.

I samma stund som Flink vände vapnet mot poliserna sköt Blomfjord två skott och tog snabbt skydd mot Flinks eld bakom bilens motor.
– Jag hann att tänka "så här går det inte att kriga" och reste mig igen redo att skjuta, fortsätter polismannen.
Han upptäckte då att Flink låg ned på spåret med vapnet en bit ifrån sig. De båda poliserna kunde gå fram och gripa honom.
Blomfjords kula hade träffat Flink från sidan och rört sig igenom lårbenet och hela höftpartiet och slutligen landat mellan byxtyget och huden på andra sidan.
– Det betyder att all energi i kulan blev kvar i Flinks kropp, framhåller Blomfjord. Det var som att få en stor hästspark i höften, förklarar han.

Blomfjord naglar mig med blicken där vi står på just den rälsstump där Flink greps.
– Om kulan i stället hade träffat i mjukdelarna kring hjärttrakten – där jag siktade, säger han då hade Flink kanske dött. Men dessförinnan hade han kunnat fortsätta strida under några minuter. Och eftersom han hade 120 skott kvar i sitt magasin hade vi troligen strukit med, säger Blomfjord.
Han framhåller att det inte var hans duktighet som fällde den skottskicklige yrkesmilitären Mattias Flink. Blomfjord siktade nämligen på bröstet, men träffade Flink i höften.
– Jag avlossade skottet, men det var Gud som styrde kulan, konstaterar han. Han som är precisionens Gud, han som uppehåller universum och spänner stjärnorna mellan sina fingrar. Det var Gud som placerade kulan, upprepar han. Varför? Jo, för att jag hade bett bönen: "Må ingen bli dödad eller skadad".
Berättelsen känns smått overklig där vi står under höstsolens mjuka strålar. Men den är högst verklig; ett stycke kriminalhistoria som väcker intresse. Efter intervjun sätter vi oss i bilen och färdas till Ludvika där ett 30-tal studenter vid polishögskolan väntar på att få höra Blomfjords berättelse.

Han berättar exakt samma story, osminkat och ärligt. När han kommer till det som gäller Gud och kollegornas stöd, kommer tårarna. Studenterna väntar respektfullt tills Blomfjord kan fortsätta.
– Jag är kristen och berättar bara vad jag har upplevt, förklarar Blomfjord för mig i en paus.
Det är inte första gången han föreläser på svenska polishögskolor. Blomfjords kunskaper i vapenhantering såväl som hans personliga erfarenheter är en viktig källa till lärdom för blivande poliser. Att Gud har huvudrollen i dramat blir en ren bonus.

Även bland andra poliser möter han stor respekt. Själv hedrar han sin kollega Berndt och de tre poliser som tog sig fram för att avlösa honom och Berndt direkt efter gripandet. Detta trots risken att hamna i Flinks hagelskur. Händelsen har skapat en särskild sammanhållning mellan de inblandade kollegorna.
– Blomfjords insats var helt fantastisk. Få hade kunnat träffa så exakt på det avståndet, framför allt inte med det vapnet, säger en av Blomfjords kollegor, Ulf Persson.
Blomfjord lägger armen om kollegan och blir fotograferad. Han har en ödmjuk inställning till det som hände den där sommarnatten 1994.
– Jag fick vara ett redskap för Gud i detta. Genom att berätta om vad som hände vill jag ge honom äran.

>>Fakta Mördaren och mordnatten- Utfördes av Mattias Flink, yrkesmilitär som var verksam fänrik vid Dalregementet i Falun.
- Han var erkänt skottskicklig - på mordnatten tros han ha missat endast tre av cirka 50 avlossade skott.
- Flink hade sedan en tid haft nedsatt psykisk hälsa.
- Tidigare på mordkvällen tros Flink ha varit indragen i ett svartsjukedrama och blivit utkastad från ett diskotek.
- Flink begav sig då till Dalregementet och lyckades smuggla ut mordvapnet.
- Vid dödsskjutningarna var Flink starkt berusad med 1,69 promille i blodet.
- Fem kvinnor, alla lottor, på väg till regementet sköts till döds på en smal parkväg.
- Strax därefter sköts även en cyklist och en väktare i en vägkorsning.
- Mattias Flink dömdes till livstids fängelse och avtjänar fortfarande sitt straff.
Jonas Adolfsson
jonas.adolfsson@varldenidag.se