Plusarkiv: Världen rusar i hybris

Världen rusar i hybris"Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet." 1 Joh 2:15-17
Johannes kunde se gränsdragningen mellan Guds rike och världen. Han kunde identifiera tankar, ord värderingar och gärningar som var av "den här världen"– gudlösheten, avguderiet och människoförgudningen. Han kunde i kärlek varna sina systrar och bröder för att låta sig fängslas av gudsrikets diametrala motsats – "världen".
Det som Jesus kallar för "världen" är i allra högsta grad en realitet också i vår tid. Förr sjöng man: "Synd och värld, farväl för evigt, aldrig får du mig igen" Ibland var nog gränsdragningen klumpig och skapade syndakataloger, men sanningen om "världen ", i motsats till Guds rike, verkar ha varit ständigt närvarande i böner predikningar och sånger.

Gudlösheten går inte att förbättra. "Världen" rusar fortfarande i hybris mot sin fullständiga undergång. Men ivern att be den helige Ande att uppenbara vad som "är av den här världen" verkar ha avtagit på många håll. I vissa kretsar skrattar man och fnyser åt den som vill ta avstånd från "världen". Man får till och med lära sig att man måste vara "världslig" för att nå människor med evangeliet. Vilket fatalt misstag! William Booth säger: "En orsak till den seger jag dagligen vann alltifrån min omvändelse var utan tvivel min fullkomliga och omedelbara skilsmässa från den gudlösa världen. Den hade förlorat all sin tjusning för mig. Jag begynte snart förakta allt vad världen hade att erbjuda mig. Jesus Kristus hade i enlighet med sitt eviga löftesord döpt mig med den helige Ande och med eld!" – Ingen kan anklaga general Booth för att vara oförmögen som själavinnare. Jesus har deklarerat att hans lärjungar måste vara "i världen" men inte "av världen". I värsta fall hamnar kyrko- och frikyrkokulturen på motsatta sidan. Vi är inte i världen men av den...

"Världen" handlar om gudlösheten, oberoendet, nonchalansen och i värsta fall det öppna upproret mot Gud och hans vilja och bud. När kärleken till Jesus blir åsidosatt för kärleken till det som egot och ögonen åtrår, då har vi trätt in på mörkrets och tomhetens domäner. Då har "den ande som är i världen" fått ett grepp om oss och vårt livsverk, och i värsta fall vår frälsning, står under ett direkt hot.
"Världen" låter sig frestas att tro att den har behov som bara materialism, egoism, människoförgudning, underhållning och berusning kan fylla. Och under tiden som jakten på tillfredsställelsen ökar och ökar i omfattning så ökar tomheten, ångesten och begäret efter mer. Och vid vägens slut upptäcker man att allt var förgäves.
Tiden är inne att vända om och fullt ut leva av "ett rike som inte kan skaka" nu när världsriket står på branten till sin totala kollaps under ledning av "denna världens furste". Tiden är inne att dra ut ur all gudlös kultur, hur materialistiskt, psykologiskt, filosofiskt och religiöst korrekt den än förefaller.
En generation som gör det kommer att kunna vara ett salt i förruttnelsen, ett ljus i mörkret och en vägvisare till himlen. Levande i Kristus med behov fyllda på ett härligt sätt.
Vi kommer att bli levande bevis på tillfredsställelsen, tryggheten och lyckan som finns i att vara lösta från "världen" och leva av Gud. "När världens fröjd en ände tar har vi det bästa vinet kvar".

Daniel Viklund
evangelist och predikant tillhörande Frälsningsarmén