Plusarkiv: Varför föll egentligen Berlinmuren?

Varför föll egentligen Berlinmuren?På måndag är det exakt 20 år sen det skedde. Det har redan skrivits dussintals böcker och tusentals tidningsartiklar.
Ledande statsmän som var inblandade i skeendet har uttalat sig – bland dem Sovjets Gorbatjov, USA:s George Bush d.ä. och James Baker, Tysklands Helmut Kohl och många andra. Man pekar på strul i DDR:s ledning, på Ronald Reagans kraftiga – och för Sovjet ruinerande – upprustning. Upproren i Östberlin (1953), Ungern (1956) och Tjeckoslovakien (1968) tillskrivs, helt riktigt, stor betydelse, men ingen förklaring är riktigt heltäckande.
Så varför föll Muren?
Det enklaste svaret är sannolikt att de dramatiska händelserna i november 1989, två år senare följda av Sovjets kollaps, hade flera hundra miljoner orsaker: nämligen de individer som bodde i det som kallades Sovjet-blocket. Så gott som alla, utom givetvis partipampar och andra favoriserade grupper levde under förtryck, plågade av korruption, godtycke och knapphet. Sen årtionden visste alla eller så gott som alla att vanligt folk i västerns länder hade det bättre och – viktigt för många – att Kina sedan 1978 blivit rikare och rikare medan Sovjet gjorde på stället marsch eller backade. En känsla som blev till en insikt spred sig: man hade blivit lurad.
Vi som reste i Sovjet och de länder som kallades satelliter (så gammalt ordet låter!) fick ofta det som pågick sammanfattat i ett bistert skämt:
"De låtsas betala oss," sa man, "och vi låtsas arbeta".
Man förstod precis när man gick in i en affär i Moskva för att köpa någonting. Tio arbetslösa biträden tittade alla energiskt åt andra håll och verkade inte det minsta pigga på att hjälpa till. På markplanet kunde man lätt konstatera att systemet var bedövande, förlamande, ofattbart ineffektivt.
– Vad är Sovjet? fräste den elake, västtyske förbundskanslern Helmut Schmidt. Övre Volta med missiler!
Andra roade sig med att citera något Ernest Hemingway skrev i ett helt annat sammanhang:
"Hur blev du pank?"
"Först gradvis. Sen plötsligt."

- - -

Plötsligt föll Muren, plötsligt kollapsade Sovjet. De många av denna tidnings läsare – och alla andra tidningars läsare – som inte var födda eller bara var små när det hände har kanske inte fattat varken varför Muren byggdes eller vad som hände efter dess fall. Här följer, i yttersta korthet, en skiss:
Efter det andra världskrigets slut 1945, ockuperade Sovjet Östeuropa, ungefär en tredjedel av Tyskland samt Berlins östra delar. All opposition slogs ner med våld, tusen och åter tusen människor dödades eller förvisades till fånglägren i Gulag. Som en motvikt mot den framträngande kommunismen bildades 1948 Atlantpakten, Nato, de demokratiska ländernas försvarsallians. Sverige föredrog att stå neutralt, men samarbetade i hemlighet (snart förrådd av spioner som Stig Wennerström) med västsidan.

Från Öststaterna flydde människor västerut. DDR förlorade så mycket folk att man i augusti 1961 byggde Muren – som avgränsade inte bara Berlin utan hela landet, kanske första gången i historien som en statsledning bestämt sig för att stänga in ett helt lands befolkning.

Atombomben användes först av USA mot Japan 1945. Några år senare sprängde Sovjet sin första laddning. En intensiv kapprustning bröt ut och den doktrin som (betecknande nog?) döptes till MAD tillkom. MAD, lika med mutual assured destruction, anfaller du mig, slår jag tillbaka och vi båda förintas. Det är rimligt att påstå att MAD, också kallad vedergällningsdoktrinen, mycket verksamt bidrog till att förhindra ett stort krig. Både i Kreml och i Washington förstod ledarna att ett atomkrig kunde – och troligen skulle – innebära slutet för mänskligheten. Alltså avstod man...
Vid ett antal tillfällen var krig likafullt nära, kanske främst 1962 när Sovjet (lett av Nikita Chrustjev) placerade ut nukleära robotar på Kuba, ett stenkast från Washington eller New York. Robotarna drogs lyckligtvis tillbaka. Begränsade krig utkämpades i Korea, Vietnam, Angola och flera områden, men den stora katastrofen undveks – till stor utsträckning på grund av rädsla för Bomben.

- - -

Fyra år före Murens tillkomst bildades EEC, kärnan till EU, som småningom skulle omfatta sju stater, många av dem en gång satelliter till Sovjet. Samma år som Muren föll, 1989, dödades fredliga demonstranter på den Himmelska fridens torg i Kina. Världens största land förblev en kommunistisk diktatur, men med ett mer och mer kapitalistiskt näringsliv. För hundratals miljoner kineser blev livet lättare att leva – inte fritt, förvisso inte utan bekymmer, men bättre än någonsin i historien. I det nästan lika stora Indien, världens största demokrati, började samma utveckling åtskilliga år senare, men i dag går som en röd tråd genom många internationella kommentarer till Murens fall att tyngdpunkten i utvecklingen förflyttats till Asien.
Samtidigt behåller USA (tyngt av enorma skulder, framförallt till Kina) sin dominerande roll. Den stora utmaningen för världens statsmän är att förhindra fler krig i Mellanöstern och hindra "skurkstater" som Nordkorea och Iran att skaffa kärnvapen. Samt att förhindra att miljöförstöringen – framförallt koldioxidutsläpp i atmosfären – förgiftar livet för alla jordens människor.
Många länder har mera akuta problem än så. Av Sovjet består kärnlandet Ryssland. Men Ryssland förlorar en miljon invånare per år, huvudsakligen på grund av hiv, tbc – och galopperande alkoholism...

>> SIFFRORNA SOM TALAR FÖR SIG SJÄLVA...9 000 000 000
Så många människor (9 miljarder) kommer det att finnas på jorden 2050.

0,1
Så många ton koldioxid producerar de var och en av de fattigaste människorna i Asien och Afrika per år.

20
Så många ton producerar varje amerikan.

50
Så många procent av USA:s invånare (något under hälften) har statlig sjukförsäkring. Men 47 miljoner har ingen försäkring alls.

12 000 000
Så många afrikaner (12 miljoner) är flyktingar i sina egna länder, bortdrivna av krig eller naturkatastrofer. Hårdast drabbat är Sudan med 4 miljoner.
Ulf Nilson
ulf.nilson@varldenidag.se