Plusarkiv: Kultur: Avatar gör naturen till gud

Avatar gör naturen till gudVatikanens egen tidning L"Osservatore Romanos recension av "Avatar" beskriver filmen som "tekniskt överväldigande och förtrollande" men med tillägget att regissören James Cameron satsat för mycket på tekniska effekter på bekostnad av personteckningarna och att det gör filmen ytlig.
Men man anser ändå att filmen är värd biljettpengarna. Även flera andra katolska forum, däribland den viktiga amerikanska biskopskonferensens hemsida, har gjort nyanserade recensioner av Avatar, men man höjer den inte till skyarna.

Trots L"Osservatores lätt avslagna recension kan man se frukterna av flitiga rubriksättares arbete på tidningssidorna, "Påven rasar mot Avatar" eller "Katolska kyrkan fördömer Avatar". På bloggar och webbsidor är det, om inte all-time-high, så i alla fall högtidsstund för dem som gillar att sparka på Katolska kyrkan. Varför?
Jo, några av de katolska recensenterna tycker sig i Avatar se ett försök att upphöja naturen, skapelsen, till ett gudomligt väsen i sig själv. För att citera Vatikanradion: "Skapelsen är inte längre något att försvara, utan att dyrka".

Påven Benedikt XVI har återkommande uttalat sig mycket skarpt om behovet av att skydda naturen från människans rovdrift, att vi måste hitta hållbara förhållningssätt som inte förstör vår jord. Men han varnar samtidigt just för det som man på vissa håll tycker sig se i Avatar: ett förgudande av naturen, ett slags ny-hedendom.
I kristen tradition är det självklart att man i naturen kan förnimma och möta Gud, som är alltings skapare. Men det är skillnad på att möta Gud i naturen, och att tro att naturen i sig själv är gudomlig.
Filmen Avatar framställer dessutom människan som något ont, som förstör naturen genom sin framfart. Detta är något helt främmande för katolsk människosyn, som betonar att Gud är god, och att människan, som är skapad till Guds avbild, därför i sig själv är god.

Hennes tendens att välja att göra det onda, i stället för det som är rätt och riktigt, är något hon måste kämpa en hård kamp med, både som enskild individ och som gemenskap. Men det finns inget som säger att den kampen är förlorad – tvärtom kan vi alla höja oss över oss själva och bli goda, ansvarstagande människor.
Att betrakta naturen som gudomlig i sig själv är något som kyrkan alltid har vänt sig emot. Man ser det som ett hot mot människovärdet; om naturen och djuren har samma värde som människan, är risken att människovärdet relativiseras.

Detta innebär inte att man får behandla djur och natur hur som helst; vi får bruka men inte missbruka skapelsen. Vi ska vårda och visa omsorg.
Kyrkan har också alltid kämpat mot vad hon betraktar som magiska föreställningar. Nu kan säkert någon säga att kristna tror också på någon form av magi. Men det finns en klar skillnad mellan magi och religion. Magi handlar om att människan försöker påverka det gudomliga, medan religion handlar om att människan låter sig påverkas av Gud.
Däremot är kyrkan inte främmande för att konstnärer använder magiska föreställningar för att illustrera kampen mellan ont och gott. Exempel på sådan konst som den katolska kyrkan lyft fram och välkomnat är C S Lewis böcker om Narnia, och Sagan om ringen, som dessutom är skriven av en praktiserande katolik, J R R Tolkien.

På Vatikanens filmtopplista finns dessutom Trollkarlen från Oz, vilket tydligt visar att man inte är främmande för att magiska föreställningar kan användas på ett sådant sätt att det förstärker och tydliggör kampen mellan ont och gott. Det viktiga är att de som läser och ser, förstår att det rör sig om en påhittad berättelse.
Kanske är det därför som somliga reagerar mot Avatar – kunskapen om religion, och om skillnaden mellan religion och magi är förhållandevis vag bland dagens västerländska människor. Vissa oroar sig för att en film som Avatar ska förstärka magiska föreställningar om naturen som ett opersonligt gudomligt väsen på bekostnad av den kristna tron på en personlig gud.

Kristna tror ju att Gud har visat vem han verkligen är – god och kärleksfull – genom att bli människa i Jesus Kristus. En historisk person som har vandrat här på jorden på samma sätt som du och jag. Att man då oroar sig för att magiska föreställningar om en gudomliggjord natur ska vinna mark är kanske inte så märkligt.
Men att tala om bannbullor, fördömanden och att "påven rasar" är lite magstarkt. Om påven rasar över något så är det snarare mot exploatering av billig arbetskraft, av kvinnor och barn i sexindustrin, och – miljöförstöring.

Maria Hasselgren
pressansvarig vid Stockholms katolska stift