Plusarkiv: Julefriden är långt från konflikternas Afrika

Julefriden är långt från
konflikternas AfrikaMedan den rika världen stapplar mot jul, fascinerad av den ekonomiska krisen, begår republiken Kongo sakta men säkert självmord.

Detsamma gäller fler länder i Afrika. I Zimbabwe härjar kolera och inflationen kan mätas i miljoner procent. I Sydafrika grasserar aids och brottsligheten – rån, mord, våldtäkter – är närmast ofattbart stor. I Kenya är oron stor och Somalia har mer eller mindre slutat att existera som självständig stat, eller – kanske bättre uttryckt – som civiliserat samhälle över huvud taget. Problemen är så överväldigande, nöden så stor att ingen längre tycks bry sig, allra minst människor i den rika världen (som plötsligt upplever sig själv som fattig och utsatt).
I Kongo, som med sina 2 345 000 kvadratkilometer är aningen större än hela EU, pågår sen mer än tio år tillbaka ett inbördeskrig som många anser började 1994, då tusentals beväpnade män tillhöriga hutustammen gick över gränsen. Hutus hade då massakrerat fler än 800 000 medlemmar av fiendestammen tutsi, men tvingats på flykt. Sedan dess har de härjat framför allt i östra Kongo. Resultatet är fruktansvärt och många experter ser Kongo som den största humanitära katastrofen sen det andra världskriget för mer än 50 år sen.

Enligt människorättsorganisationen International Rescue Committee dör 45 000 kongoleser varje månad på grund av stridshandlingar eller de sjukdomar som följer i spåren på strider och våldshandlingar. Alla försök att få stopp på konflikten – eller snarare en mängd konflikter – har visat sig helt fruktlösa.
Den viktigaste av "rebellerna" i Kongo är general Laurent Nkunda, som leder an "armé" (eller snarare grupper av beväpnat slödder) av tutsikrigare. Nkundas soldater är illa disciplinerade och ingen gör det ringaste försök att hindra dem att mörda civila, våldta kvinnor och föra med sig alla tillhörigheter av värde. I östra Kongo har varje spår av civilisation trängts undan. Djungelns lagar gäller, och de försök FN gjort att förbättra situationen har misslyckats kapitalt.
På samma sätt har Kongos armé som ytterst lyder under president Josef Kabila misslyckats med sin viktigaste uppgift: Att skydda civilbefolkningen.
Armén består av en samling beväpnade grupper, vanligen ledda av privata krigsherrar. Den centrala regeringen har mycket lite att säga till om och de, officiellt regeringstrogna, soldaterna behandlar civilbefolkningen lika illa som "rebellerna" gör. Inte ens Kabilas närmaste medarbetare påstår att han har situationen under kontroll. Att beväpnade grupper från närliggande länder då och då går in för att plundra och föra hem värdesaker gör ingenting bättre, och ingen initierad inbillar sig att Kongos befolkning har att se fram emot något annat än år efter år av lidanden, inte minst svält och sjukdomar, framkallade av brist på – ja, framför allt det vi brukar kalla civilisation.

Under det kalla kriget tävlade USA och Sovjet om att vinna vänner och inflytande i Afrika. Den svarta kontinenten sågs som en viktig strategisk tillgång och – inte minst i Somalia – satsade stormakterna stora resurser på att hjälpa regeringar som befann sig på "rätt sida".
När Sovjet kollapsade 1991 tappade man snart intresset. Fram till det året hade diktatorn i Somalia, Siad Barre, skickligt spelat ut de stora mot varandra och byggt upp en visserligen korrupt och ineffektiv men ändå någorlunda fungerande central förvaltning. När Barre drevs på flykten slutade allting snabbt fungera och sen dess har det mesta bara blivit värre.
På samma sätt har Zimbabwe förvandlats från "brödkorg", ett spannmålsproducerande, rätt förmöget land, till ett värsta sortens fattighus. Sydafrika dignar under bördan av galopperande brottslighet och aids.
Undantar man en rad hjälporganisationer – och stora ansträngningar från olika kristna samfunds mission – ser världen på med stor likgiltighet...

>> siffrorna som talar för sig själva...11
Så många kronor fick man häromdagen för en Euro, som gått upp med ca 1:70 kronor.

45
Så många procent föll Saabs försäljning i november.

5,25
Så många procent låg styrräntan i USA på hösten 2007.

0-0,25
Så hög är styrräntan i dag.

112
Så många maffiamedlemmar grep den italienska polisen i början på veckan i ett försök att definitivt slå ner maffian i Palermo på Sicilien.
Ulf Nilson
ulf.nilson@varldenidag.se