Plusarkiv: I förlåtelsen skymtas Guds rike

GT: 1 Mos 50:15–21
Epistel: 2 Thess 3:1–5
Evangelium: Matt 18:15–20

Det finns en besynnerlig och tankeväckande berättelse om en av fornkyrkans mest beryktade munkar, Abba Makarius, som levde i Egyptens öken på 300-talet. En dag var han ute och gick bland bergen och hittade en dödskalle liggande i sanden. Han petade försiktigt på den, och till hans överraskning tilltalade skallen honom. Abba Makarius frågade då förvånat: "Vem är du som talar till mig?" Dödskallen svarade: "Jag var en överstepräst när vi var hedningar i detta land och jag har fått tillåtelse att tala med dig." Makarius frågade den döda prästen: "Har du funnit frid, eller lider du?" Från den andra sidan kom då detta svar: "Lika högt som himlen är över jorden, så djup är den kokande eldsflod som omger oss här nere. Vi står mitt i den och kan inte se varandra därför att våra ryggar sitter ihop med varandra. Men när någon har förbarmande över oss och ber en enträgen bön för oss får vi uppleva frid." Makarius frågade vad denna frid innebär för de förtappade, till vilket den osalige anden svarade: "Under ett kort ögonblick ser vi varandras ansikten." Då brast Abba Makarius ut i gråt.
Här får synden påtaglig form. På ett skräckinjagande sätt blir det tydligt att den eviga förtappelse som beskrivs, inte alls är något främmande från vår vardag på den här sidan om döden. Ett helvete kan börja här och nu, när vi väljer att inte möta våra medmänniskors blick med ett öppet ansikte utan i stället skyddar vårt eget. I syndabekännelsen ber vi: "Jag har inte älskat dig över allting, inte min nästa som mig själv. Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig." Synd stavas alltså bortvändhet. Och min rörelse bort från dig är även min flykt från Gud.

Veckans gammaltestamentliga läsning handlar om Josef, en person som kan tyckas ha all rätt att vända sitt ansikte bort från sina bröder. Jakob har precis dött och nu blir bröderna rädda att hämndens stund har kommit. Och deras skuld var ju verklig. När Jakob först fick höra att Josef var död, utbrast han förtvivlat: "Jag skall med sorg fara ner i dödsriket till min son". Josef hade verkligen kastats ner i dödsriket. Han fick leva ett liv som slav och lida i fängelsehålan långt ifrån den lilla herdestammens direkta gudsgemenskap. När han sedan stod framför sin åldrade far var han som en som återuppstått från de döda. Och i denna stund möter han bröderna med tårar och omfamningar. Hur var detta möjligt?

Vi anar något av ett svar när Jakob välsignar Josefs barn och talar om Herren som "den Gud som mina fäder höll sig till, Abraham och Isak, den Gud som varit min herde från min första stund till denna dag". Josef hade inte suttit där i sin fängelsehåla och tänkt fromma tankar om att han ju trots allt hade en fin personlig relation till Gud, och att om han fick möjlighet skulle han nog kunna förlåta sin bröder. Nej, han var en del av ett folk och ett arv och utan dessa konkreta bröder, hur själviska och ondsinta de än var, finns inget gudsfolk. Att vända sitt ansikte bort från dem vore detsamma som att vända sitt ansikte bort från Gud.
I evangelietexten säger Jesus något som vi har upprepat så många gånger att vi ibland kanske inte riktigt hör vad som sägs: "Allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem." Jesus har i verserna innan talat om tillfällen då kyrkans gemenskap har hamnat i konflikter. Det är till en gemenskap som är enad och försonad med varandra som han lovar svar på bön och – viktigast av allt – hans egen personliga närvaro.

Mönstret går igen. När jag förlåter min broder är det inte bara han som blir upprättad. Det var även min frälsning som stod på spel. Guds rike skymtas när våra ansikten möts, när jag förlåter dig och du mig. Där tillåts vi öva inför den dagen då vi kommer att se upp mot hans ansikte och se honom såsom han är.

Benjamin Ekman
studerar kyrkohistoria vid Lunds universitet, redaktör för tidskriften Keryx