Nyheter

P1: Sjöfartsverket ”mindre benäget” att bärga Estonia

Räddningspersonal tar sig fram till en livflotte timmar efter Estonias förlisning den 28 september 1994. Foto: Leif R Jansson/TT
Räddningspersonal tar sig fram till en livflotte timmar efter Estonias förlisning den 28 september 1994. Foto: Leif R Jansson/TT
Estonias bogvisir är den enda del av den sjunkna färjan som bärgats ur havet. Foto: JAAKKO AVIKAINEN/AP/TT
Estonias bogvisir är den enda del av den sjunkna färjan som bärgats ur havet. Foto: JAAKKO AVIKAINEN/AP/TT
Sara Hedrenius var med på Estonia och överlevde katastrofen. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Sara Hedrenius var med på Estonia och överlevde katastrofen. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Kort efter katastrofen fotograferade dykare den sjunkna passagerarfärjan M/S Estonia, liggande på havets botten. Foto: NTB/TT
Kort efter katastrofen fotograferade dykare den sjunkna passagerarfärjan M/S Estonia, liggande på havets botten. Foto: NTB/TT
Avgående statsminister Carl Bildt (M) tillsammans med sin efterträdare Ingvar Carlsson (S) under en minnesgudstjänst för Estoniaoffren den 2 oktober 1994 i Storkyrkan, Stockholm. Foto: Pawel Flato/SvD/TT
Avgående statsminister Carl Bildt (M) tillsammans med sin efterträdare Ingvar Carlsson (S) under en minnesgudstjänst för Estoniaoffren den 2 oktober 1994 i Storkyrkan, Stockholm. Foto: Pawel Flato/SvD/TT

Dåvarande statsministrarna Carl Bildt och Ingvar Carlsson utlovade snabbt ”stora ansträngningar” för att bärga kroppar från Estonia som förliste den 28 september 1994. Uppgifter i en ny P1-dokumentär pekar mot att dessa utfästelser bromsades av Sjöfartsverket.– Redan veckan efter avstannade den normala katastrofhanteringen, i samband med att Sjöfartsverket fick ansvar, säger Sara Hedrenius, en av de 137 personer som överlevde Estoniakatastrofen.

Publicerad Uppdaterad

Redan veckan efter avstannade den normala katastrofhanteringen.

Sara Hedrenius

I P1-dokumentären ger flera personer sin syn på varför inga kroppar bärgades från Estonia trots att bland andra Carl Bildt (M), avgående statsminister när katastrofen inträffade, gjorde snabba utfästelser i frågan.

– Jag anser att vi ska göra mycket stora ansträngningar för att bärga dom omkomna, inte minst av hänsyn till de anhöriga, löd Bildts snabba utspel.

Ingvar Carlsson (S), som tillträdde som statsminister en vecka efter att Estonia förliste, backade upp Bildts uttalande.

– Jag anser att alla ansträngningar måste göras för att få upp fartyget, sade Carlsson då.

Men bara ett par månader senare kunde efterlevande till de omkomna konstatera att dessa utfästelser inte var mer än tomma ord. Den 15 december 1994 förklarade Ingvar Carlsson att M/S Estonia skulle bli kvar i havet samt att haveriplatsen skulle betraktas som gravplats.

P1-dokumentären tar upp frågan om varför Sjöfartsverket och inte polisen snabbt fick ansvar att utreda eventuell bärgning av omkomna.

– Regeringen tog beslutet, det var jag som genomförde det, säger dåvarande kommunikationsminister Mats Odell (KD) i dokumentären.

I dokumentären uppges att polisen var redo att påbörja sökande efter kroppar i havet, men stoppades i samband med att regeringen gav uppdraget till Sjöfartsverket. Uppgifter pekar mot att Sjöfartsverket var ”mindre benäget” till bärgning.

Carl Bildt uppger att hans dåvarande regering inte ens reflekterade över att polisen normalt sett ansvarar för eftersök samt omhändertagande av omkomna personer, enligt Sveriges Radio.

Sara Hedrenius, en av de överlevande, är kritisk mot att Sjöfartsverket fick i uppdrag att utreda eventuell bärgning.

– Redan veckan efter avstannade den normala katastrofhanteringen, i samband med att Sjöfartsverket fick ta ansvar för den här delen, säger Hedrenius i dokumentären.

Sveriges Radio uppger att flera av de dåvarande ansvariga vid Sjöfartsverket inte kan ge sin bild av det inträffade eftersom de inte längre är i livet. Dokumentären ”Estonia och striden om kropparna” finns på Sveriges Radios webbsida samt sänds i P1 söndag 19 juni klockan 15.03.

Powered by Labrador CMS