I februari 2020 beslöt Inter­na­tionella brott­måls­domstolens chefsåklagare, Fatou Bensouda, att påbörja en utredning av det hon kallar ”situationen i Palestina.” Med det menar hon att Israel antingen har begått grova brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser eller folkmord – eller alla tre.

För handlar det om något annat kommer det inte upp i Internatio-nella brottmålsdomstolen.

Grunden för Internationella brott­målsdomstolen lades redan efter andra världskriget och Förintelsen, då världen förstod behovet av en internationell och demokratisk domstol för hemska brott mot mänskligheten. Dock kom kalla kriget emellan, och det var inte förrän efter Sovjetunionens fall som det återigen kom på tal.

Med tanke på judarnas erfarenheter var Israel en av de absoluta förespråkarna till skapandet av domstolen, som skulle hantera mycket grova och brutala brott i länder som inte själva har domstolar som kan, eller vill, hantera liknande brott. Hittills har alla mål haft med Afrika att göra.

Kronologiskt röstades Rom­stadgan igenom 1998, vilken i sin tur ligger till grund för Internationella Brott­måls­domstolen, som skapades 2002. Hittills har strax över hundra länder skrivit under och ratificerat Romstadgan, och det är endast i dessa länder som domstolen har jurisdiktion.

Trots att Israel var en av förespråkarna för sammanställningen av Rom­stadgan har landet inte ratificerat stadgan. Orsaken är att ändringar gjordes i texten på ett sätt som ganska tydligt var riktade emot Israel, och man såg hur ytterligare ett internationellt organ skulle ges möjlighet att mobiliseras emot landet inom ramen för ”internationell rätt”.

Och helt riktigt, i dag har denna institution vänt sig emot Israel, efter att ha blivit överöst med anklagelser mot Israel från ”Palestina”, landet som inte finns.

Detta är i sig intressant, för endast faktiska stater kan vända sig till Internationella brott­måls­domstolen. Bensouda har dock ignorerat detta och fått Palestina godkänt som stat för sakens skull, i Gaza, östra Jerusalem, samt Judéen och Samarien. I sig en olaglig handling, eftersom domstolen inte har befogenhet att döma om staters tillkommande eller inte; den beslutar om brott.

Chefsåklagaren Bensouda ska, på palestiniernas begäran, nu undersöka om det har skett några krigsbrott i samband med Gaza­invasionen 2014, utan att beakta det som skedde innan och därmed ledde till intåget i Gaza – år av bombardemang och terror därifrån.

Hon ska också undersöka om bosättningarna och dess invånare sedan 2014 innebär ett krigsbrott – alltså, om israeler som bygger hus i Israel (område C är Israel proper, alltså allmänt erkända områden) är krigsförbrytare. Dessutom ska hon undersöka om hanteringen av Gaza­demonstranterna sedan 2018 hanterats på ett sätt som utgör ett krigsbrott, utan att beakta att palestinierna förstört gränsstaketet i mycket våldsamma demonstrationer, hotat med mord, bränt sönder jordbruksfälten i Israel i över två år, och så vidare.

Målet är naturligtvis att ställa såväl israeliska soldater som beslutsfattare i Israel inför rätta. Soldaterna, för att de gör sin plikt och försvarar den israeliska civilbefolkningen mot palestinskt våld. Beslutsfattarna, för att de har fattat beslut om att armén ska skydda befolkningen, som bygger hus i Israel.

Bensouda har helt ignorerat det faktum att Israel har ett fungerande rättssystem samt att hennes domstol inte har några befogenheter i Israel eftersom Israel inte skrivit på, eller ratificerat, Romstadgan och därmed inte heller är bundet av domstolens beslut.

Det finns en allmänt accepterad regel av internationell lag som går ut på att orättvist agerande inte kan skapa lag – Ex injuria jus non oritur. En regel som Fatou Bensouda verkar tillämpa på ett högst otillämpligt sätt.