Lider fortfarande 33 år senare

I Danmark utförs varje år cirka 16 000 aborter – en siffra som legat konstant de senaste tio åren, men som måste minskas till hälften. Det menar Lene Kattrup, Dansk folkeparti och medlem i Etisk råd, vars svenska motsvarighet är Statens medicinsk-etiska råd, Smer.
Lene Kattrup, till yrket veterinär, är just i färd med att få allt på plats i det nya huset i den lilla byn Uvelse, cirka 36 kilometer nordväst om Köpenhamn. Men mitt i all flyttröra, tar hon sig ändå tid för att tala med Världen idag om abort – en fråga som berör henne på djupet. För när hon nu vill se en drastisk minskning av avbrutna graviditeter, är det inte bara en abstrakt idé hon slåss för – det är en konkret verklighet. Lene Kattrup har nämligen själv gjort en abort, och fast det var länge sedan, lever hon dagligen med konsekvenserna.
– Jag visste att aborten skulle innebära ett trauma – men det var mycket värre än jag ens hade kunnat föreställa mig, säger hon.
Året var 1980, hon var 26 år och nyutbildad. Det var svårt att få jobb, speciellt för en kvinnlig veterinär, men mot alla odds lyckades hon få en anställning i Jylland. Men arbetet, som innebar många nattjourer utan vila däremellan, var enormt stressande och hennes kropp reagerade bland annat med att menstruationen upphörde.
– Jag trodde därför inte jag kunde bli gravid innan cykeln kom i gång igen, säger hon.
Men tillbaka till Köpenhamn, till ett nytt, presteigefyllt jobb och till den man hon varit tillsammans med i många år och som hon också skulle gifta sig med, visade det sig att hon hade fel; hon blev gravid.
– Vi blev båda otroligt glada, säger Lene Kattrup.
Men lyckan blev kortvarig och förvandlades till en mardröm. Hon visste nämligen att graviditeten skulle innebära att hon skulle få sparken från det jobb som skulle ge henne, som just hade startat sin karriär, den yrkespraktik på vilken hela hennes framtid berodde.
– Hur arbetsgivaren skulle reagera, behövde jag inte ens fråga om. Men så var det 1981; en kvinnlig veterinär som blev med barn fick kicken. Nu är det tack och lov helt annorlunda, säger hon.
Om hon behöll barnet innebar det farväl till det yrke hon satsat så hårt på. Det jobb på ett slakteri, som hon i bästa fall skulle kunna få, var ingenting som hägrade. Hon kunde inte heller förlita sig på att maken skulle försörja henne resten av livet:
– Äktenskapet är ingen livförsäkring. Man har inga garantier för att det ska hålla.
Lene Kattrup, som sedan barndomen har haft en etisk hållning och den största respekt för liv och död, ställdes inför ett hart när omöjligt val som dock slutade i avbruten graviditet. Två dagar senare var hon på tillbaka på jobbet. Utanpå fanns inget som avslöjade vad hon hade varit igenom, men de inre sår som aborten innebar, lever hon med än.
– Det var en djup sorg för oss båda, men mest för mig. Hela min kropp skrek efter just detta barn, som jag i mitt inre bara vet var en pojke och som jag fortfarande drömmer om.