Solen smyger sig in över Helsingborg samtidigt som den bitande januarikylan påminner om att det är långt kvar till våren. Det är en kort promenad från Centralstationen till Hotel Sea U, där just denna dag de sista detaljerna har färdigställts på minnesplatsen där flera citat har ristats in.
Allt är färdigt, lagom till Minnesdagen över Förintelsens offer, den 27 januari.
Världen Idag besöker Raoul Wallenbergs minnesplats tillsammans med Gideon Beil, representant för den Judiska församlingen i Nordvästra Skåne tillika initiativtagaren till minnesplatsen. Intill honom står även Thomas Wallin, rektor på Pauliskolan i Helsingborg och Elloise Nordkvist, pastor i Helsingborg Pingstkyrka.
Tillsammans läser de de inristade citaten som minnesplatsen så sent som samma dag har kompletterats med.
Anledningen till vårt möte i Helsingborg är just minnesdagen och de samlingar som kristenheten i staden tillsammans har tagit initiativ till. När vi stämde träff visste vi inte att minnesplatsen skulle bli klar så sent som samma dag. Men så blev det just där, vid den lilla bänken med Raoul Wallenbergs attachéväska, som vi fick mötas upp för att prata om de planerade evenemangen.
Startskottet leds tillbaka till Pauliskolan i Helsingborg, som under flera år har haft besök av Ulf Cahn, generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen, i samband med minnesdagen.
– Ulf och jag är barndomskamrater och han har länge kommit till oss för att berätta om sin mamma, som överlevde Förintelsen, säger Thomas.
Han berättar vidare att man från skolans håll länge har önskat att eleverna skulle få chans att möta en överlevare, och för tre år sedan skulle man äntligen ro det i hamn genom ett samarbete med flera församlingar i Helsingborg.
– Vi fick då kontakt med Emerich Roth, som skulle komma och berätta om sitt liv. Men covid satte stopp för besöket, och en tid senare avled Emerich.
När restriktionerna var över ville man åter ta upp tråden, och genom Ulf Cahns kontakter fick man kontakt med Michael Ben Menachem i Göteborg.
– Då tog jag åter kontakt med kyrkorna i staden och en efter en sade de att de ville vara med, säger Thomas.
Han berättar hur de olika aktörerna slöt upp och erbjöd sig att ordna diverse praktiska saker kring det kommande besöket, allt från att bjuda in till sina lokaler till att skänka pengar.
Tidigare år har den Judiska församlingen själva inbjudit till en samling i samband med minnesdagen, men i år har man på grund av sjukdom inte kunnat förbereda något sådant. Gideon, som representerar den Judiska församlingen, uttrycker därför stor tacksamhet över att de kristna i staden valt att engagera sig för att fler ska få höra om Förintelsen och varför vi aldrig få glömma det som inträffade.
– Det känns viktigt för oss att andra ställer upp och stöttar den judiska befolkningen. Det är tacksamt att vi tillsammans får arrangera den här kvällen, säger Gideon.
Eftersom den officiella minnesdagen, den 27 januari, i år infaller på sabbaten har man valt att uppmärksamma den påföljande onsdag, den 1 februari. Detta inledningsvis med ett event för 300 skolungdomar från fem olika skolor i stan, följt av en öppen kvällssamling i Pingstkyrkan i Helsingborg.
– Långt innan det var en fråga om lokal så upplevde vi i Pingstkyrkan att vi ville stå med i detta, säger kyrkans föreståndare Elloise.
– Vi tror att det finns en poäng i att stå axel mot axel där vi står upp för det som är viktigt och där vi visar att vi är starka tillsammans.
Förutom sin roll i den lokala församlingen sitter Elloise även med i Helsingborgs kristna råd (HKR), som också valt att sluta upp i arrangemanget.
– Flera från rådet har varit aktiva aktörer som bidragit till att den här kvällen skulle kunna bli av, berättar Thomas.
Han nämner ett exempel där de insåg att de inte hade löst frågan om musiker till eventet den 1 februari.
– Jag skickade ut en fråga till församlingarna om det var någon som kände till någon musiker, och plötsligt fick jag ett mejl från kyrkoherde Kristian Lillö att frågan var löst. Jag blev alldeles rörd över det engagemang som kom från flera olika håll gällande de praktiska detaljerna, fortsätter Thomas.
Elloise håller med och betonar att många kyrkor har tagit detta till sig. Hon menar att det finns med i uppdraget att vara kristen att stå upp för det som är sant.
– Jag har en tioåring hemma och tycker att det är viktigt att vi fortsätter berätta historien och inte backar. Det kommer hela tiden nya generationer och människor som inte vet.
– De som själva kan berätta vad som hände finns snart inte bland oss längre, och där måste vi andra ta vid och bära deras berättelser vidare. Det känns inte roligt att den här kvällen behövs, men det känns ytterst viktigt att vi får vara med och bära den, säger hon.
Thomas, Gideon och Elloise återkommer ofta till att det är extra roligt att man i år inte bara står med varandra i hjärtat, utan att det är extra glädjande att nu även få stå axel mot axel.
– Kyrkans historia gentemot det judiska folket har inte varit oproblematisk. Därför behöver vi ta tillfällena där vi får stå tillsammans med det judiska folket och visa på vårt stöd, säger Elloise.
Gideon menar att det är en förmån att samlingar kring minnesdagen sprider sig på ett nytt sätt:
– Förut har vi haft det mer lokalt, med personliga inbjudningar, för att vara försiktiga. Nu är det öppet och med det även en större gemenskap. Det är en förmån att få känna stöd utifrån – för stödet känner vi verkligen, även om vi ofta är försiktiga vid egna evenemang.
De två stora samlingarna i Pingstkyrkan är inte det enda som äger rum i Helsingborg i anslutning till Förintelsens minnesdag. Bara några dagar dessförinnan, söndagen den 29 januari, kommer ”Ankomst Helsingborg”, ett komplement till Raoul Wallenbergs minnesplats, att invigas (se separat artikel).
– Barnen till dem som kom hit [efter kriget] är mina barndomsvänner, så jag var med i arbetet kring att ta fram personer som kunde intervjuas för projektet, berättar Gideon.
– Det är deras berättelser och föräldrarnas upplevelser kring flykten till Sverige som nu finns inristade i Helsingborg.
Målet är att på olika sätt och från olika håll låta rösterna från Förintelsens överlevare berättas vidare.
– Det här är ju inte främst för vår skull, vi kan vår historia, säger Gideon, och fortsätter:
– Det är för alla andra, för att man aldrig ska glömma.