Ända sedan Ingrid Caesar var tonåring har hon haft problem med smärta i sin kropp. En snedvriden ryggrad och ett rörligt bäcken har ställt till problem. Under gymnasieåren klarade hon inte ens att sitta ner på lektionerna.
– Jag har haft värk mer eller mindre hela tiden. Oftast mer. Så jag har fått lindra smärtan med starka värktabletter, massage och sjukgymnastik, berättar hon.
Varje gång Ingrid skulle knyta skorna låste sig höger höft. Som lärare har hon ofta behövt sitta på huk bredvid eleverna, vilket har gjort att problemen förvärrats. Att köra bil långt, sitta still länge, gå och handla och dra varuvagnen framför sig eller att promenera i kuperad terräng är saker som har varit tuffa för henne.
Men inte nu längre. Under EFS årskonferens för några veckor sedan grep Gud in och helade Ingrid.
Hon satt hemma med sin Ipad framför sig och tittade på ett seminarium som hade ägt rum två dagar tidigare. Cornelia Forsberg talade och när hon skulle be, bad hon för att ”Herren skulle räta många ryggar”.
– Jag satt hemma och var med i bön. Jag tänkte inte alls på mig själv utan var med och bad för andra, säger Ingrid.
Då kände hon plötsligt hur det började pirra i höften och att höger ben började röra på sig.
– Det hände något med mig då och jag kände en lätthet i hela kroppen. Så jag tänkte att jag måste testa. Jag tog på mig gympaskorna och nu funkade det att knyta båda skorna utan problem.
Under veckorna som har passerat har Ingrid både kört bil i över en timme och gått och handlat mat utan några problem. Bara en sådan sak som att klippa tånaglarna är också mycket lättare för Ingrid Caesar nu.
– Förut har det varit ett helt företag att lyckas klippa naglarna på höger fot. Nu går det lika lätt som på vänster, säger hon.
Det verkliga testet på om undret faktiskt var på riktigt gjorde hon genom att åka till Sofiero slott tillsammans med en väninna för att titta på prakten av blommande rhododendron i parken där.
– Det här blir mitt riktiga test, sade jag till min väninna. Vi promenerade omkring i den kuperade slottsparken i många timmar utan att jag kände någon smärta. Jag vet ju att Herren förmår, men jag blev ändå överväldigad när detta hände mig, säger hon.
68-åriga Ingrid är medlem i EFS-kyrkan i Ängelholm. Där står hon ofta i förbönstjänst och ber för andra människor. En del blir helade, andra inte.
– Visst har jag bett för människor utan att det hänt något, men det är ju upp till Gud. Jag tror att Herren vill använda mitt vittnesbörd för att ge andra hopp om att Gud gör det han vill. Jag bad för andra när detta hände och tänkte inte alls på mig själv. Ändå grep Herren in och gjorde ett under i mig. Vi måste börja se att Gud är möjligheternas Gud.