Det är ”The Higher Committee of Human Fraternity”, ett nätverk där högt uppsatta ledare för olika världsreligioner möts och arbetar för fred, som står bakom inbjudan till en global bönedag mot coronaviruset.
”Låt oss alla – bröder och systrar från varje religiös tradition – förenas i dag för en dag av bön, fasta och botgöring”, manade påve Franciskus på Twitter.
Den gemensamma bönedagen märktes i Sverige bland annat genom ett videoklipp på sociala medier där Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén bad en bön från Lutherska världsförbundet i Uppsala domkyrka.
Initiativet har uppmärksammats runt om i världen, men är samtidigt omdebatterat.
”Även om Coronapandemin är allvarlig, kan vi inte vifta bort grundläggande frågor om Guds identitet”, menar Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare på Svenska evangeliska alliansen (Sea), i ett Facebookinlägg.
Att hela mänskligheten nu, oavsett tro, samarbetar för att förhindra smittspridning är naturligtvis bra, framhåller han.
”Men steget därifrån till gemensam bön mellan kristna, muslimer, judar, hinduer och buddhister väcker en rad frågor.”
En sådan fråga är vem man riktar sina böner till.
”Vem är Gud? Vad är Guds identitet? Hur är Guds natur? Hur handlar Gud och hur har Gud uppenbarat sig? Det är inte bön som handling som förenar, utan bönens objekt”, fortsätter Rudenstrand.
När man uppmanar religiösa tillhörande såväl kristendom och judendom som hinduism eller fornnordisk tro till bön, så handlar det om ”samfund som representerar radikalt olika uppfattningar om Guds identitet – som inte samtidigt kan vara sanna”, menar han.
Enligt Rudenstrand krockar islams gudsbild med Bibelns där Jesus är Gud i mänsklig gestalt. Inom hinduism och buddhism ses ”Gud” ofta som ett opersonligt varande och bland asatroende utgick man ursprungligen från flera olika nyckfulla gudar som inte ansågs vara eviga, påpekar Rudenstrand.
”Att lämna detta till envar och alla ser jag egentligen bara som ett uttryck för religionsrelativism och gör ingen troende någon tjänst”, skriver han.