Informatör avslöjar polisens metoder

Golaren, så kallas han av vänner. Han är en av dem som polisen lyckades övertala. Det tog oss två månader att komma i kontakt med honom. Lika lång tid till att övertala honom att träffa oss. Vi vet inte om det han berättar är sant. Men det bekräftar vad våra källor sagt till oss om honom.
Hur kom du i kontakt med informatörsverksamheten?
– Kom inte ihåg så mycket. Vaknade mer eller mindre på polisstation, och fick veta att jag misshandlat min tjej. Snuten som hörde mig sa att det var grov misshandel, att jag knäckt några revben på henne och att jag förstört hennes näsben.
Och vad sa polismännen som förhörde dig?
– Att de ville att jag skulle samarbeta. Att de skulle hjälpa mig få ett lägre straff, kanske slippa helt om jag hjälpte dem. Först fattade jag inte. Jag tänkte bara på min brud som låg på sjukan. Efter att två hade förhört mig om var jag var kvällen innan och så där, så kom två andra. Civilare.
– De frågade om mina polare. Sa att de visste att jag och polarna förberedde ett rån. De bluffar, tänkte jag, och jag var för tom i skallen för att orka lyssna hur som helst. Men de gav sig inte. Tjatade. Frågade om jag visste hur många år grov misshandel och våldtäkt kunde ge.
– Jag skrek åt honom att jag inte våldtar, att jag inte våldtagit henne. Och hur tror du att du ska kunna bevisa det? sa han. Jag kontrade med att min tjej aldrig skulle ljuga. Han sa att jag kommer att åka dit för våldtäkt vad jag än säger. Jag fattade ingenting, men jag vet vad de kan göra. Många av mina polare har åkt dit på grejer de är oskyldiga till.
Var det då du bestämde dig för att gå med på att bli polisens informatör?
– Jag gick aldrig med på att bli informatör. Jag låtsades bara, när de släppte mig, efter att jag sagt att jag skulle hjälpa dem. En av dem gav mig ett nummer och sedan fick jag gå. Alltså ett mobilnummer jag skulle ringa till när jag hade grejer att berätta. Men jag hann inte ens hem så ringde han, på morgonen efter att de släppt mig.
– Jag ville så gärna besöka min brud, men vågade inte. Jag visste ju inte vad hon berättat till snuten heller. Jag mådde skit, jag hade misshandlat min tjej och nu var jag golare. Ville knappt leva. Jag hade själv hjälpt till att avslöja en informatör, gett honom fel info, satt snuten på fel spår, sett till att snuten slagit till och hokus pokus så visste vi vem som golat. Jag var inte med, men han försvann.
Vad menar du med försvann?
– Vad tror du? Han försvann, ingen har sett honom sedan den dagen. Det var mycket sorgligt, jag gillade honom. Men han visste vad som gällde.
Men hur gick det till? Bad ni honom komma på ett möte?
– Snälla, jag vill inte prata om det här. Tror du han är den ende som försvunnit? När man tillhör ett gäng som vårt så måste man hålla sig till reglerna. Du får inte förråda. Inte göra affärer bakom ryggen på de dina och inte gola. Det är självklart. Det är snutens fel att han försvunnit. Att någon kan ha släckt honom. De skulle ha skyddat honom. Om de övertalar folk ska de också kunna hjälpa dem. Nu vill jag inte prata om det mer.
– Jag kan räkna upp fyra snubbar som har dödats för att de gjort bort sig. Men nu vill jag inte prata mer om det här. Respektera det!
Ok, vad gjorde du den där dagen efter att polisen släppt dig?
– Som jag sa. Jag mådde skit. Vem vill förråda sina egna? Jag visste heller inte om snuten buggade min lägenhet, om de avlyssnade mina telefoner. Kände mig instängd och önskade att de aldrig släppt mig, att de hade häktat mig.
– Polisen hotade mig på ett annat sätt också. Han kände till grejer som han kollade med mig, alltså grejer som vi, jag och mina polare varit med om, och så sa han att han skulle läcka att jag golat om jag inte samarbetade.
Jag fattar inte?
– De hade lyssnat av en av mina polare och fått information. Om inte jag hjälpte honom skulle han få mina polare att tro att jag redan var golare. Det svinet. Min polare kom upp, och jag tog mod till mig. Jag skrev på en lapp att vi behövde gå ut och prata. Jag ville berätta för honom om vad polisen erbjudit mig. Men jag gav honom inte lappen. Det knöt sig i magen på mig. Jag tänkte att han kunde vara golare själv. Att polisen inte alls hade avlyssnat telefonerna utan att de redan hade en informatör. Man blev ju mer paranoid än någonsin.
– Ok, så jag gav honom inte lappen, utan vi gick ut och åt lunch. Vid två tiden gick vi till gymmet. Precis innan vi ska in ringer snuten och frågar hur jag mår. Trodde att mitt hjärta skulle stanna, två av mina polare var med mig. Kändes nästan som om de kunde höra samtalet, höra att det var en snut.
När gav du polisen information?
– Han var på mig hela tiden. Till sist gav jag honom en massa skit. Jag ljög. Men inte helt. Jag berättade några grejer som jag visste om andra, alltså andra grupper som polisen kallar oss, eller någon person. Men jag vill inte berätta mer. Du måste fatta. Det är ingen idé du frågar mer om det.
Ledde den information du gav honom till gripanden?
– Tänker inte berätta. Det är ointressant. Jag kan bara säga att han var nöjd och jag fick honom lugn... ett tag.
Men jag mådde skittaskigt. Jag hade blivit en golare. Och inte kunde jag berätta för någon. Vem? Den enda jag litade på till hundra var min brud men hon ville inte se mig. Jag ringde och ringde. Till sist en dag, hon låg fortfarande på sjukhus, så ringde hon. Jag sa förlåt och frågade om jag fick komma till sjukhuset och besöka henne. Hon visste ju att jag aldrig skulle slå henne om jag inte var helt borta i huvudet.
– Hon sa till mig direkt att jag måste berätta för mina polare. Inte hela sanningen, att jag gett polisen lite skit redan, utan att polisen kräver men att jag vägrat. Hon sa att hon skulle backa upp mig. Mina polare har stor respekt för henne. Hon ringde min ena polare. Sedan började helvetet. Varje gång de bad mig komma så tänkte jag att nu tänker de släcka mig. Det var idiotiskt att berätta.
Vad kom du och dina polare överens om?
– Vi kom överens om att de skulle veta exakt vilken info jag lämnade till snuten, och att jag också krävde att snuten skulle hjälpa mig, du vet inte kolla grejer jag gör. Alltså snuten brydde sig inte om de brott jag gjorde bara jag gav dem info. Någon gång gav jag dem info om saker jag hört på stan om något brott som skulle begås och så där. Andra gånger lurade vi dem till fel ställe för att själva kunna göra grejer.
Under vårt telefonsamtal sade du att det måste komma fram att polisen gör så att oskyldiga åker dit. Vad menar du?
– Alltså snuten ville att jag skulle locka en snubbe som jag kände till att köpa vapen eller narkotika. Jag vägrade. Min kontakt på länskrim hade en fix idé om att en snubbe som hade en massa krogar gjorde vapenaffärer. Jag visste att det var skitsnack. Vi har koll. Men snuten gav sig inte. Han ville att jag skulle ta kontakt med restaurangägaren och locka honom till att göra affärer.
– Det är så här de också gör med sådana som vill lägga av. En snubbe jag känner satt fem år, kom ut och ville börja leva vanligt liv. Sluta med brott och så där. Men snuten lockade honom, genom sina råttor, alltså informatörer, till att begå brott igen. Jag lovar, han försökte i två år. Men de var på honom.
Vad hände med dig? Varför är du fängslad igen?
– Jag är värsta typen. Det är rätt åt mig att jag sitter inne. Snuten ville sätta dit en snubbe som de inte hade något på och som de länge velat sätta dit. De fick mig att locka ut honom ur hans lägenhet, låtsas vilja göra affär med honom och sedan planterade de kola (kokain, red anm) hemma hos honom. Alltså, de lade kokain hemma hos honom för att kunna gripa honom. De fick honom till och med fälld. Jag lovar, jag hade inte en aning om vad de tänkte göra.
Du kan inte på allvar mena att polisen skulle lägga narkotika hemma hos någon?
– Du får tro vad du vill. Vet du hur många som åkt dit på andra sätt. Polisen lurar dem till att tro att de ska göra affärer med dem, vapen eller knark och sedan griper de dem. Ibland finns det inte ens något knark, de har bara låtsats.