Intervju
Israels ambassadör: ”Vi har inget val – vi kan inte förlora den här striden”

Omvärlden lägger orättvist all press och skuld på Israel, medan man undviker att kritisera Hamas för brott mot internationella lagar. Det säger Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman i en intervju med Världen idag och understryker att Israel inte har någon avsikt att behålla Gaza, samt att de gör allt de kan för att nödhjälpen ska nå fram till de behövande.
– Men man måste fråga sig vem som bär ansvaret, vem som utnyttjar lidandet, säger han.
Med anledning av den upptrappade konflikten i Gaza, med tillhörande allt intensivare mediebevakning och press på Israel, fick Världen idag en exklusiv intervju med Israels ambassadör till Sverige, Ziv Nevo Kulman, rörande några av de vanligaste frågorna som just nu florerar.

Allt fler hävdar att Israel har brutit mot internationell lag på ett flertal punkter i kriget mot Hamas. Kan du kommentera?
– Först och främst: Israel befinner sig i krig. Vi startade inte kriget, vi vill inte ha det här kriget och vi skulle kunna avsluta kriget i dag – om Hamas släppte all gisslan och lade ner sina vapen. Vi är ett demokratiskt land som för krig mot en jihadistisk fiende som inte följer några som helst regler.
– Anklagelserna om att vi skulle bryta mot internationell lag är falska. Vi gör allt vi kan för att förhindra förlust av civila, vilka tragiskt nog är fångade i detta krig. Men det är inte vi som försätter dem i denna situation. Vi gör vad varje land skulle göra: Vi försöker skydda våra medborgare, och föra hem våra tillfångatagna.
– Vad internationell lag dock säger är att om civil infrastruktur – som sjukhus, skolor, moskéer – nyttjas för militärt bruk, så har man rätt att attackera, så länge man informerar civila om det på förhand. Vilket är precis vad Israel gör.
... vi skulle kunna avsluta kriget i dag – om Hamas släppte all gisslan och lade ner sina vapen.
Men stämmer det inte att ni använder svält som en del i krigföringen?
– Nej. De som har orsakat en katastrof för folket i Gaza är Hamas. Israel beskylls för att inte släppa in mat, vilket inte är sant. Bara under det senaste eldupphöret skickade Israel in 25 200 långtradare under 42 dagar med nödhjälp. Men de blev kapade av Hamas.
– Humanitär lag kräver inte att vi ska ge mat åt fienden eller ge dem ett övertag. Men det är vad som skett när Hamas har plundrat bilarna så att hjälpen inte når dem den ska. Hamas har försett sina egna och därefter sålt resten till folket, för överpriser. Så om det finns folk som inte får hjälp för de inte har råd eller för att Hamas stjäl den så anser jag att skulden bör läggas på Hamas.
– Under de sex veckorna var förrådshusen i Gaza fulla med mat och förnödenheter för flera månader framåt. Jag säger inte att det inte finns lidande i Gaza! Men man måste fråga sig vem som bär ansvaret, vem som utnyttjar lidandet.
– Så fort vi sett att nivåerna [på varor] varit låga har vi skickat in mer hjälp. Men Israel kan inte fortsätta med kriget på ett sätt som ger fienden ett övertag.

Jag har förstått att Israel för nödhjälpen till gränsen, där organisationer tar vid. Men om det inte har fungerat, varför sköter inte Israel även distribueringen?
– Framför allt skulle det försätta våra soldater i fara. Det är därför vi nu har utverkat en plan ihop med amerikanerna, the Gaza Humanitarian Fund, som bygger på deras modell under Irakkriget. Kommer det att bli lätt? Självklart inte. Men har någon ett bättre förslag på hur vi ska få ut hjälpen till de behövande utan att Hamas på något sätt samtidigt gagnas?
– Det internationella samfundet lägger all press på Israel och får det att låta som om allt är Israels fel. Att vi skulle svälta barn. Det gör vi inte! Detta är en del av Hamas propaganda: ju mer lidande, desto bättre för dem.
– Samtidigt måste man förstå debatten i Israel. När vi såg gisslan komma ut ur tunnlarna, med utseende som om de kom rakt från koncentrationslägren, så orsakade det ett nationellt ramaskri. Delvis frustration över att ingen finns att förhandla med för att få ut all gisslan, eftersom Hamas avslår varje förslag från medlarna. Men framför allt frustrationen i: Ska vi ge mat till vår fiende medan våra egna ruttnar och svälter i tunnlarna?
Vad vore ett proportionerligt gensvar? Jag skulle säga att det vore att få tillbaka all gisslan, samt försäkra att alla Israels medborgare, var de än bor, är trygga ...
Varför litar ni inte på organisationer som Röda Korset, Läkare utan gränser, Unrwa?
– Vi vill samarbeta med alla som kan förse civila med hjälp och som inte är en del av ett system som bemyndigar Hamas. Jag säger inte att dessa organisationer inte har goda intentioner, men om de själva blir plundrade, om vissa i deras personal – för alla förlitar sig på lokala anställda som ska sköta distribution – tillhör Hamas, så har vi ett problem. I åratal har Hamas infiltrerat varje möjlig mekanism i Gaza – välfärd, vård, utbildning – och gjort det till en del i deras krigsmaskin.

Varför släpper inte Israel in journalister i Gaza?
– Det är en krigszon. Det sista vi behöver är skadade journalister som gått in i områden där ingen kan garantera deras säkerhet.
– Vi är det enda landet i regionen som respekterar fri press, och utländska journalister finns i hela Israel och kan skriva vad de vill. Men vi kan inte tillåta deras närvaro i militärt farliga områden.
– Vi förser med fakta, som reportrar är fria att använda, och Hamas ger sin information. Sedan är det upp till dem [medierna] att välja vem de anser är mest tillförlitlig.
Rubriker gör gällande att Israel vill ockupera Gaza, stämmer det?
– Israel lämnade Gaza 2005 för att aldrig återvända. Just nu pågår en militär kampanj för att sätta press på Hamas, men Israel har ingen som helst intention av att behålla, annektera eller stanna i Gaza.
Ni anklagas för oproportionerligt gensvar på oktoberattacken.
– Vad vore ett proportionerligt gensvar? Jag skulle säga att det vore att få tillbaka all gisslan, samt försäkra att alla Israels medborgare, var de än bor, är trygga, utan hot om missiler från Hamas, Hizbollah, huthier, Iran eller någon annan. Det är vad varje lands regering skulle göra.
Det här är inte en fråga om popularitet – det är en fråga om säkerhet och överlevnad.
Men är inte antalet döda civila i Gaza oerhört högt?
– Ett problem är när man, som en militärhistoriker nyligen gjorde på SVT, tar en siffra [över döda] från Hamas och inte gör skillnad mellan civila och stridande, som vi faktiskt är ute efter. Förhållandet mellan civila och stridande tros här vara 1:1, vilket är unikt.
– Om man lyssnar till andra militärexperter hävdar de att den här situationen saknar precedens. Vi talar om en kompakt urban miljö som dessutom är helt minerad. Visste du att västerländska arméer faktiskt just nu lär sig av oss – hur en demokrati kan föra ett krig i en sådan här miljö mot en sådan här fiende?
– Är då allt perfekt? Självklart inte, det är krig – a messy war. Ibland begås fel, men varje soldat eller befäl som agerar fel tas in för utredning.

Om hela världen nu går emot Israel, är inte det ett tecken på att ni agerar fel?
– Vi opererar utifrån en övertygelse. Vi vill föra hem vår gisslan, och har försökt på så många sätt. Men om de inte släpps, om Hamas stjäl all hjälp och säger nej till medling, så har vi inget annat val.
– Det här är inte en fråga om popularitet – det är en fråga om säkerhet och överlevnad. Det handlar om en judisk stats rätt att existera i landet Israel, och om att stå upp för de värderingar som är viktiga för oss – ja, som är viktiga för hela västvärlden, om demokrati och frihet.
– Vi har inget val, vi kan inte förlora den här striden. Jag menar att det är viktigt för hela världen att vi vinner.
Det ligger i vårt dna att överleva, det visar historien.
Vad är det svåraste med ditt jobb?
– Jag är en karriärdiplomat, tränad att tjäna mitt land och bygga broar på många olika områden. Men alltsedan den 7 oktober 2023 har mitt jobb reducerats till krigsdiplomat, allt fokuseras på kriget.
– Detta påverkar också hela ambassadpersonalens säkerhet, med ständiga hot, 24/7.
– Den fina delen är att vi vet att vi har många vänner i Sverige. Ibland är de tysta, för skygga för att våga gå ut på gatorna, där andra gör allt för att bränna broar. Men vi vet att våra vänner fortsätter att bygga broar och hittar vägar att visa sin kärlek och solidaritet. Det är enormt uppmuntrande i den här situationen, det hjälper oss att fortsätta.
– Det finns något i det judiska folkets dna som säger: Ju tuffare det blir, desto tuffare blir vi. Man skulle kunna tro att med all denna press så skulle vi brytas ner. I stället blir vi starkare. Det ligger i vårt dna att överleva, det visar historien.