I artikeln, som sprids av Israelkritiker i sociala medier, går såväl biståndsminister Peter Eriksson (MP) som organisationen Oxfam till storms mot Israel. Här beskrivs hur Israel rivit en vattenanläggning betald med svenska biståndspengar i området kring orten Einoun.
– Sverige avser att ta upp frågan om den förstörda vattenreservoaren med Israel, säger Eriksson till Omvärlden.
En representant för Oxfam, Shane Stevenson, säger till tidningen att palestinierna ”förnekas … rätten till vatten”.
I artikelns slut nämns i en bisats att Israel ofta försvarar rivningar med att det saknas bygglov, i övrigt framkommer det israeliska perspektivet överhuvudtaget inte.
Men den israeliska nyhetssajten Ynet rapporterar att vattenanläggningen byggdes på de arkeologiska resterna från den bibliska staden Tebes. Den omnämns i Domarboken där det står om hur Abimelek intog staden.
Den arkeologiska platsen och platsfynden ska ha skadats avsevärt av uppförandet av anläggningen, enligt tidningen. I närheten revs också en annan, liknande reservoar som ska ha uppförts på ett brandområde.
– Skador på arkeologiska platser i Judeen och Samarien är ett smärtsamt och förödande fenomen som direkt påverkar arkeologiska fynd och regional historia, säger civilförvaltningsarkitekten och arkeologen Hanania Hizmi till Ynet.
På Omvärldens sajt menar man att ansvarig utgivare och den enskilde reportern, inte Sida, är ansvariga för artiklarna. Världen idag har via mejl ställt frågor till journalisten Axel Kronholm som skrev artikeln.
Hur kommer det sig att Omvärlden inte nämnde att anläggningen uppfördes på, och högst sannolikt förstörde, känslig, arkeologisk mark av stor vikt för den judiska historien?
– Uppgifterna om någon arkeologisk relevans för området är nya för mig. Om det stämmer är det dock inte en legitim anledning till att riva projektet, skriver Axel Kronholm och hänvisar till FN-skrivningar om att rivningar på ”ockuperad mark” är förbjudna.
Hade ni någon tanke på att låta någon israelisk företrädare komma till tals i artikeln?
– Nej, vi sökte ingen representant för den israeliska staten. Det är inget unikt i sammanhanget: vi rapporterar ofta om internationell kritik mot andra länders agerande utan att varje gång söka kommentar från berörd regering.