En kulinarisk resa jorden runt

Redan filosofen Sokrates lär ha sagt: "andra lever för att äta, jag äter för att leva". Själv ser jag det inte som ett antingen eller. God mat i goda vänners lag med god konversation höjer livskvalitén. Jaglagar gärna mat och komponerar flera rätter tillsammans med lämplig dryck, ibland relaterat till Johannes 15. Men det kan även vara något såenkelt men kulinariskt och svenskt som Västerbottenost med hjortronsylt. Jag gillar även den numera mycket svenska maten spagetti, pizza och kebab. Den amerikanska snabbmatenhar sina fördelar, men den som inte gillar det kan satsa på en långsammare föda: sniglar. Tyska korvar och allehanda italienska eller ungerska salamis kan få smaklökarna att stå i givakt. Men den som inte gillar korv får väl kalla dem för matbordets vurstingar. Men korv är vältämligen gudomligt: endast gud vet vad som finns i dem. Men jag undrar om Lars Ohly och andra republikaner äter prinskorv. Jagär tacksam att jag ofta får resa till Asien – asiatisk mat är smakrik, fantasifull och inte sällan kryddstark. Kineser äter det mesta. En av mina kinesiska vänner i Singapore sa att "vi äter allt på fyra ben, förutom bordet". En annan kinesisk kollega från Indonesien sa: "Om Gud hade skapat Adam och Eva till kineser så hade inte syndafallet ägt rum: vi hade ätit upp ormen".Kallakycklingfötter och kallt ris – det var frukost en gång i Kina. Ingen höjdare. Wokade grisöron står väl heller inte på listan av mat jag gärnaäter igen. När jag återhämtade mig från en lunginflammation bjöd min kinesiske värd på varma och sötade grodkörtlar. Det skulle vara bra. Detsmakade okej. En stor och glad överraskning var den nyöppnade franska restauranten i Mongoliets huvudstad Ulanbatoor strax efter kommunismens fall. En fransk kock hade flyttat till stan och importerade råvaror från Frankrike. Ypperligt. Hanhade smyckat restauranten med tavlor av en ung kvinnlig mongolisk konstnär som gjort mongoliska versioner av berömda konstverk, bland annat Gustaf Klimts "Kyssen". Jag frågade om jag fick köpa den och nu hänger den i mitt bibliotek.Den kanske bästa italienska restauranten jag besökt ligger i Chiang Mai, Thailand –Piccola Roma. Även den thailändske kungliga familjen har varit där. Denitalienska kocken går runt och pratar mat och vin med gästerna med en härlig italiensk brytning som påminner om kockarna i Lady & Lufsen på Disneytimmen på julafton klockan 15.En höjdare i Östafrika är den kända restauranten Carnivore i utkanten av Nairobi. Stämningen och maten är fantastisk. Struts smakar bra, men krokodil är inte min favorit. Stapelfödan i regionen heter ugali och är en tämligen smaklös gröt. Tacka vet jag ris i alla dess former. Även risgrynsgröt. Något om grillad mat: I Sydafrika grillar man gärna och det kallas braai, det som amerikaner kallar BBQ. I Brasilien finns ett restaurantkoncept som borde komma tillvåra breddgrader: churrascaria. Allehanda kött grillas och servitörernagår runt med stora spett till borden och man kan äta hur mycket som helst. Se upp för frosseri!Avslutningsvis, vad ska man säga om det brittiska köket? Hm, tiga är guld. Men man kan ju säga följande: den populäraste maten i England är indisk. Inspirerad av denna krönika lagade jag chicken tikka masala och lamb vindaloo till middag.