Sveriges Radio
Årets barnradiokalender präglas av ockultism – kan användas i skolan
Offerblod, reinkarnation, exorcism, pentagram och onda andar är begrepp som lågstadielärare uppmuntras att prata om med eleverna i samband med lyssning på årets julkalender i Barnradion. Berättelsen handlar om ett hemsökt slott, med spöken och gastar.
När Barnradion i Sveriges Radio fyller 100 år väljer man att fira det med julkalendern ”Spökjul på Dimmeborg” – ”om levande och döda och allt däremellan”. Det handlar om tolvårige Sam och hans influencerfamilj som flyttar in i ett gammalt slott för att spela in ”fejkade” videoklipp om spöken till sin populära spökjaktkanal.
Men Sam upptäcker att slottet är ”hemsökt på riktigt” och tillsammans med spökflickan Disa utforskar han ”slottets mörka historia”. Följden blir att ”farliga krafter” sätts i rörelse, skriver Barnradion.
Till denna radiokalender finns även en lärarhandledning för låg- och mellanstadiet, där man vill framhålla att programmen ger övning i hörförståelse, vidgar barnens ordförråd och tränar förmågan att tolka en berättelse.
Man lyfter också fram ord och uttryck som lärarna uppmuntras att gå igenom med eleverna innan lyssning, däribland ord som offerblod, reinkarnation, hinduism, exorcist, pentagram, ockult, andeutdrivare, ritualer, onda andar och hemsökta.
Från och med i år har julkalendern även ett samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten, med en lärarhandledning kopplad till den anpassade skolans läroplan.
Eva Staaf har regisserat kalendern.
– Detta är ren pur spökskräck! Hahaha, nej inte bara förstås, för stämningen i Dimmeborgs slott är verkligen en kokande brygd av spänning och mystik. När man minst anar kan det krypa på riktigt läskiga grejer mitt i pepparkaksbaket, säger hon i ett pressmeddelande.
Manusförfattare är Ida Kjellin.
– Jag är uppvuxen med skräck som Poltergeist, Ghostbusters och Exorcisten, och i alla dessa historier ska spökena jagas, fångas och utrotas. Det fick mig att tänka: ”Hur känns det för spökena själva?” säger hon i ett uttalande på Barnradions hemsida.
Illustratören Sofia Falkenhem gör bilderna till kalendern.
– Det är roligt att få teckna så levande spöken. Som barn drömde jag om att ha en övernaturlig kompis, så det ska bli jättekul när lyssnarna får se alla olika spöken vi hittat på, säger hon.
I lärarhandledningen tipsar man även om tv-serien ”Spökjakt”, som gått på TV4, där programledarna Joakim och Jonna Lundell reser runt i Europa för att besöka ”hemsökta” byggnader och paranormala platser, ibland tillsammans med ett medium.
Men flera personer som Världen idag talat med om nyandlighet och ockultism har varnat för att sådana aktiviteter kan leda till stora problem. Nyligen intervjuade vi Stefan Aro, präst i Svenska kyrkan. Han anlitas allt oftare av privatpersoner som vill ha välsignelse av sina hem.
Aro skrev en motion om välsignelser av hem till höstens kyrkomöte, tillsammans med två andra präster. I motionen tar de bland annat upp problem som kan uppstå på grund av människors sökande i olika typer av nyandlighet:
”En första nyfikenhet som kanske grundade sig i existentiell oro ledde snart till en andlighet man inte kunnat förutse eller förstå vidden av. Oro, rädsla, sömnsvårigheter och ångest kommer ofta i spåren av engagemang i ockulta sammanhang. I extrema lägen kan tvångsmässiga handlingar eller paranormala aktiviteter utlösas och även påverka hemmiljön negativt”, skriver de tre prästerna.
Världen idag kontaktar Sveriges Radio för att höra om de inte ser någon risk att barn blir otrygga och mörkrädda efter att ha lyssnat på årets radiokalender samt huruvida SR tycker att det är lämpligt att introducera ockultism för lågstadieelever.
– Vi är medvetna om att vissa inslag i julkalendern kan upplevas som lite skrämmande, även för barn i målgruppen (7–13 år), svarar Per Palmqvist, samordnare på Barnradion, i ett mejl.
– Det är såklart en bedömningsfråga hur läskig kalendern ska vara, och detta är något vi har pratat mycket om under produktionen, men vi på Barnradion är övertygade om att barnkultur också ska få vara lite läskig ibland. Vi tror att det till och med kan vara nyttigt att få uppleva spänning och rädsla i lagom dos i en trygg miljö, fortsätter han.
För yngre lyssnare rekommenderar Malmqvist ”Radioapans Banankalender”.
Han hänvisar också till Björn Sundmark, professor i engelsk litteratur vid Malmö högskola, som bland annat säger att han tycker ”att man får skrämmas hur mycket som helst, så länge man befinner sig i en trygg miljö och kan prata om innehållet” i en intervju med tidningen Grundskolläraren.