Gröt, julklappar och gran. Det möts de av som firar jul i Immanuelskyrkan under de tre juldagarna.
– Det fina med det här är att det verkligen blir en jul i gemenskap, säger Magnus Helmner från Ny gemenskap.

För fjärde året i rad slår Immanuelskyrkan i Stockholm upp sina portar för människor som inte har någonstans att ta vägen i jul. Förra årets julafton lämnade runt 600 personer ensamheten hemma och besökte kyrkans "Jul i gemenskap". De 18 arrangörerna, som alla tillhör nätverket Ny gemenskap, har arbetat hårt och laddar för minst lika många i år. Anders Segersson är diakon i kyrkan och ser fram emot juldagarna.
– Det är fantastiskt att kunna erbjuda julkalas till alla som önskar, säger han, och berättar om det årliga julspelet som kommer att framföras och den frivilliga andaktsstunden som avslutar varje kväll.

Besökarna är allt ifrån den bedrövligaste av uteliggare till IT-killen som lämnats ensam när föräldrarna åkt till Thailand, och barnfamiljen som inte har råd med alla kostnader kring julen. Och just nu pågår förberedelserna för fullt. Maten förvaras i kylcontainrar utanför kyrkan för att bäras in i rätt tid för julbordet. Granen är redan huggen och kommer att kläs i morgon och kyrkans lokaler pyntas för att julstämningen ska spridas mellan bordsraderna.
– Det blir en känsla av värdighet, både för den som besöker oss och för den som hjälper till volontärt. Det är många som vill vara med och vi har satt en gräns vid 150 personer. Cirka 200 står i kö för att hjälpa till, det känns roligt att såpass många vill göra en insats, säger Anders Segersson.
Och i Ny gemenskaps lokaler, ett par stenkast från Immanuelskyrkan, finns Magnus Helmner, föreståndare för den fristående organisationen. Han berättar om julfirandet och om att de inte ser sig själva som en hjälporganisation. Det börjar och slutar med gemenskap och samtal med varandra. Det finns alltid tid för den som behöver lite extra uppmärksamhet och för den vars ensamhet värker hela vägen in i själen.
– Jag själv är drabbad av idén där alla får vara med, där olikheterna berikar snarare än skrämmer bort. Jag drivs av att se hur människor lyser upp när de blir accepterade precis som de är, säger han och nämner att charmen med firandet är att det inte går att förbereda allt. Det finns ett stort utrymme för spontanitet och de frivilliga organisationerna har plats för sina aktiviteter.
– Några av volontärerna säger att de är med trots att det är i kyrkan, och flera av kyrkorna är med trots att de inte får predika för alla. Det är det fina med det här och då blir det en jul i gemenskap.Ruth Petersson
ruth.petersson@varldenidag.se