”Sverige och Israel går långt tillbaka”

När Ziv Nevo Kulman blev Israels ambassadör i Sverige i augusti 2021 fick han en rivstart.

– Jag var tursam. En månad efter att jag anlände hade vi det första telefonsamtalet mellan utrikesministrarna Linde och Lapid. Sedan följde ett besök i Israel en månad senare, berättar han när Världen idag besöker hans kontor på den judiska helgdagen Purim.

Vid besöket hade Ann Linde med sig en lista över de skyddspass som diplomaten Raoul Wallenberg utfärdade, och där fanns Yair Lapids både pappa och farmor nedskrivna.

– När Lapid såg det fick han tårar i sina ögon. Den otroliga insats som Wallenberg utförde hjälpte till att bryta den diplomatiska isen mellan Sverige och Israel drygt 80 år senare!

– Jag var där, det var en mycket känslosam stund, intygar Kulman.

– Det här genombrottet gjorde det lättare för båda sidor. Det ledde till mer förståelse och mer fokus på en positiv agenda, snarare än de saker vi inte är överens om.

Det var ett tag sedan statsminister Tage Erlander badade i Döda havet. Tror du att det kommer en tid då en svensk statsminister kommer att bada där igen?

– Absolut. Många svenska ministrar – och jag skulle inte bli förvånad om även någon på hög nivå – är angelägna om att besöka Israel. Israeliska ministrar är även angelägna om att komma hit.

– Om kibbutzerna tidigare i historien förenade våra länder, så är det nu innovationer, säger han, och nämner att Israels departement för vetenskap och teknologi nyligen slöt ett samarbetsavtal med svenska Stiftelsen för strategisk forskning.

Varför återspeglas inte alltid likheterna mellan Sverige och Israel i svenska medier?

– Inte alla medier är partiska. Men det finns exempel då vi behöver reagera. Om det sker en terroristattack i Israel kan rubriken bli ”Palestinier dödad” och så ser man först längre ner i texten att en israel först hade mördats. Eller: ”Bil körde på två personer i Jerusalem”. Som om det var en självstyrande bil ... Den kördes av en terrorist.

– Det har varit värre tider när det gäller orättvis behandling av Israel i svenska medier. Eftersom det är så många journalister i Israel som ständigt rapporterar om allt möjligt, och då goda nyheter ofta inte blir några nyheter, så läggs fokus på saker där man är mer kritisk. Det måste vi ibland hantera.

– Jag kommer från ett land som är öppet och demokratiskt och som respekterar pressfrihet och yttrandefrihet – att vi har många journalister i Israel är ett bevis på det. Det innebär ibland att de rapporterar mycket om oss, att de är besatta av oss. I stället för att konfrontera det försöker vi lyfta fram goda berättelser, där Sverige och Israel gör stora saker tillsammans.

Vad är du mest glad över när Israel nu firar 75 år?

– Demokratin. När man tittar på vad som händer på så många platser i världen måste vi komma ihåg hur lyckosamma vi är. Vi kan inte ta demokratin för given, varken i Sverige eller i Mellanöstern. Jag är också stolt över att vi har fler och fler fredsöverenskommelser med våra grannar och att vårt land ligger i topp bland OECD-länder när det gäller investeringar i forskning och teknisk utveckling.

– Ja, jag måste säga att demokrati är det jag är mest stolt över. Den debatt vi har om reformeringen av rättssystemet i Israel visar att även när vi inte är överens så följer vi ändå den demokratiska processen

Vad är mest utmanande?

– Fred och säkerhet. Vi sitter här i dag i ett fridfullt Stockholm. Israel har sedan staten utropades befunnit sig i någon form av krig och säkerhetshot. I dag är det inte nödvändigtvis arméerna hos våra grannländer, utan en våg av terrorism och hotet från Iran. Mitt land är det enda i världen som ett annat land vill utplåna från jordens yta.

– Hotet följs upp med kärnvapenhot och stöd till organisationer som Hamas och Hizbollah, som fungerar som ombud.

– Det har blivit en judisk tradition att när vi firar något så minns vi också det som kunde ha förhindrat oss från att fira. I dag är det Purim, som handlar om någon som försökte att förinta oss – det lyckades inte, så nu firar vi. Det är samma sak med Chanukka, Pesach ...

– Detsamma gäller självständighetsdagen, som är kopplad till två helger som minns Förintelsens minnesdag, en vecka innan, och minnesdagen för fallna soldater dagen innan. Då stannar hela Israel av, det är den sorgligaste dagen på året. Men på kvällen slutar sorgedagen och självständighetsfirandet börjar. Jag tror inte det finns en motsvarighet i hela världen med denna snabba förändring från sorg till glädje.

Ziv Nevo Kulman konstaterar att Sverige var en fristad för judar i slutet av andra världskriget och att många Förintelseöverlevare kom hit 1945.

– Min mammas granne, Irina Fried, bodde i Sverige åren 1945–47. Här mötte hon sin man, som också var en överlevande, och de levde på en kibbutz som formades redan här i Sverige. Jag intervjuade henne innan jag kom till Sverige. Det svenska folket gav henne tillbaka värdigheten, sade hon. Här blev hon behandlad med medmänsklighet. Hon minns Sverige som det enda positiva minnet från Europa.

– Det finns saker som alltid kommer att förbli i hjärtat när det gäller kontakten mellan Sverige och Israel. En av dessa saker är Raoul Wallenberg, säger Zvi Nevo Kulman, och visar konferensrummet i ambassaden, som är dedikerat till sex svenska diplomater i Budapest.

– Det finns ingen annan nation i världen som har fler diplomater som räknas till ”de rättfärdiga bland folken”! Jag vet det, för det finns en vägg med dem på utrikesdepartementet i Jerusalem. Varje dag när anställda går in i byggnadens huvudingång påminns vi om dessa svenskar.