Många är de svenskar som har passerat genom Frinnaryd, eftersom järnvägen mellan Stockholm och Malmö går rakt igenom det lilla samhället. Något tågstopp för persontrafik har de dock inte haft sedan 1973.

Birgitta Kellner, som föddes i slutet av 40-talet och växte upp i Frinnaryd, är en av dem som kommer ihåg när tåget fortfarande stannade, vilket gjorde att det snabbt gick att ta sig till den närliggande staden Tranås norrut och samhället Aneby söderut.

– Tåget var ju fantastiskt. Man hade möjligheten att ta sig till platser även på fritiden om man ville det, säger hon.

Även om Frinnaryd inte var speciellt stort då heller, med drygt 400 invånare i samhället, så fanns det ändå både livsmedelsbutiker och klädbutiker. Kaféer, bankkontor, postkontor och en distriktsjuksköterskemottagning fanns det också. Och Birgittas föräldrar drev en handelsträdgård.

Under kvällarna och helgerna anordnades aktiviteter av en rad olika föreningar. På sommaren fanns det tältbio för både barn och vuxna.

– Jag hade en väldigt fin barndom. Det fanns alltid något att göra. Jag var nästan alltid ute och lekte, alla kände alla, berättar Birgitta.

Efter gymnasiet, i slutet av 1966, flyttade hon utomlands. När hon flyttade tillbaka till Sverige och Frinnaryd 1982, tillsammans med sin då tioårige son, var det mycket som hade förändrats. Det var inte bara tågstoppet som hade försvunnit.

– Det var en påtaglig skillnad. Det hade blivit färre affärer. Det hände inte så mycket. Frinnaryd hade blivit tråkigare kan man säga, beskriver hon.

En bit in på 2000-talet hade Frinnaryds befolkning minskat till cirka 200 personer och flera hus stod tomma. Den sista vardags­öppna butiken, ett litet snabbköp, tvingades också slå igen.

Birgitta Kellner tar oss med på en promenad till ett av Frinnaryds ”nyaste” hus, ett Anebyhus från 1983. Där bor Gunnel Bergander och Peter Johansson, som är i 65-årsåldern och båda har bott i samhället i hela sina liv.

När vi pratar om hur Frinnaryd har förändrats genom åren lyfter Gunnel hur invånarnas anskaffande av bilar gjorde det svårt för Frinnaryds småbutiker, eftersom bilburenheten gjorde det lättare för folk att handla på de stora kedjorna i Tranås som kunde hålla lägre priser.

Butiksdöden till trots konstaterar de att de alltid har trivts med att bo i Frinnaryd, inte minst på grund av närheten till naturen.

– Jag tycker det är en levande landsbygd ändå, vi har ju före­ningslivet, säger Peter.

– Och man har inte långt till Jönköping. Det är väl den dagen när man inte kan köra bil som det kan bli problem, säger Gunnel.

Att de tidigt fick bredband me­nar Peter också varit viktigt, något som hustrun håller med om.

Birgitta tar oss vidare till ett annat hus i samma bostadsområde, till paret Leif och Torborg Larsson som är i 80-årsåldern, och som flyttade till Frinnaryd och sitt då nybyggda hus som nygifta. Leif, som hade vuxit upp på landet i grannsocknen, hade då jobb på containerfab­riken Frinab, som ligger ett stenkast från deras hus, och som är ett av de få företag med anställda som fortfarande finns kvar.

– I morgon är det 53 år sedan vi kom hit, den 17 maj 1969, konstaterar de.

Just det året sattes Frinnaryd på kartan i Sverige på ett speciellt sätt, när tidningen Aftonbladet anordnade en sluta röka-kampanj på orten, med namnet ”Fimpa med Frinnaryd”. Leif var en av dem som hörsammade uppmaningen, vilket i sin tur gjorde att de vann en resa till Italien, genom en utlottning bland dem som hade lyckats vara rökfria i tre månader.

– Jag har aldrig börjat igen, säger han nöjt.

Att samhället förlorat sina affärer är något som Torborg sätter i samband med att det blivit allt färre jobb på orten med tiden, och att folk i stället börjat handla på de orter där de arbetar.

Hon jobbade själv inom vården och tandvården i Tranås och pendlade mest med bil.

– Jag ska vara ärlig, det var inte så ofta jag handlade i Frinnaryd när jag jobbade, säger hon.

Numera är det bara Leif som kör, men med åldern har bilen samtidigt blivit desto viktigare för dem, för att de ska kunna åka och handla.

– Då kan man ju bo här, annars är det kört, säger Leif.

– Det finns bussar, men att bära, det går ju inte, förtydligar Torborg.

För ett tiotal år sedan hade Frinnaryd flera tomma villor, men sedan dess har de fyllts av nya barnfamiljer, och den långvariga befolkningsminskningen har vänts till en mindre ökning, något som inger hopp hos Frinnarydsborna.

– Det är fullt med barn på förskolan. Det är kanske lagom avstånd från staden och det är ju en vacker bygd. Jag tror på framtiden, säger Torborg.