Alina och Michael vill leva ut Jesus

Den messianska rörelsen växer allt snabbare i Israel, visar statistiken. Alina och Michael Goldman intygar att det stämmer.

– Vår pastor har berättat att förr om åren när alla de messianska troende samlades till konferens så kände alla alla. Men nu är vi hur många som helst, det är en massa församlingar som har grundats de senaste åren, säger Michael.

Paret Goldman är båda Jesustroende och bor strax norr om Haifa, där de tillhör församlingen Ha’Derech (Vägen). I familjen ingår också ettåringen Bnaya (”namngiven efter en av kung Davids hjältar”) och hunden Ruby.

Medan Alina är uppvuxen i Ryssland, varifrån hon som åttaåring gjorde aliya med sin familj, är Michael 17:e generationen israel på sin fars sida. Mormodern kom från förintelselägren i Polen, som enda överlevande i sin familj.

Alina tog tidigt emot Jesus, strax efter sin mamma, och i Ryssland tillhörde de en kyrka som engagerade sig mycket för det judiska folket. Michael kommer från en familj där pappan var ateist men där mamman läste ur Gamla testamentet för de nio barnen.

– Men vi pratade inte mycket om tro hemma, säger Michael.

När han var tolv år följde några av de äldre syskonen med på ett messianskt ungdomsläger och tog emot Jesus.

– Jag började ställa frågor och minns att min syster förklarade för mig vem Jesus var och vad han hade gjort, och varför jag behövde ta emot honom.

Michael fick en bibel med Nya testamentet och började själv åka med på läger och besöka gudstjänster. Så småningom tog även han emot Jesus.

Alina inflikar att det ofta är lätt för judar, som är så bevandrade i skrifterna, att ta emot Jesus när de inser att han är uppfyllelsen av löftena, att han inte är en ”kristen Gud” utan faktiskt var jude och levde som jude.

– Det är många kollegor som frågat om jag är kristen nu, säger Alina, och syftar på ordet för en Jesustroende icke-jude.

– Jag brukar förklara historien, berätta vem Jesus var och peka på hur allt började – har sina rötter – här i Israel, och sedan spreds vidare.

Både Alina och Michael värjer sig lite mot att använda ”messiansk” som ett gemensamt, förklarande samlingsbegrepp eftersom ingen församling är den andra lik.

– Vi har liksom ingen ”påve”, samfund eller strukturer som definierar vad ”messiansk” är, säger Alina, och beskriver en stor variation av gudstjänstinslag och ”hur judisk” man är till vardags, med kosher, böner, högtider och sabbatsritualer.

Hon tillägger dock att det finns en vag uppdelning i karismatisk och baptistisk.

– Men vi arbetar hårt för enhet oss emellan.

Varje år samlas man till gemensamma läger och konferenser, och vid shavuot, pingst, reser de flesta Jesustroende till samhället Yad Ha’Shmona strax utanför Jerusalem.

– Shavuot handlar om firandet av förstlingsfrukten, det nyskapade, förklarar Michael.

– Några lovsångsledare började då för många år sedan samlas för att med varandra dela nya sånger som kommit till dem. Det här växte, de började bjuda med fler och i dag har det blivit en årlig tradition och stor högtid, med mycket sång och musik, och även marknad där man säljer sådant som man skapat på olika sätt.

Här knyts många kontakter – och relationer. Som Michael och Alina, som träffades på en retreat för ungdomsledare. Både läger och konferenser arrangeras oftast av olika messianska organisationer, snarare än församlingar.

Michael tror att det öppna västerländska samhället har bidragit till att det numera är öppnare också att tala om Jesus i Israel.

– Sedan finns vi troende numera på alla plan i samhället – universitetet, militären, myndigheter, olika arbetsplatser – och folk ser att även vi tjänar vårt land helhjärtat. Det har blivit mer legitimt att vara Jesustroende.

Samtidigt sticker de inte under stol med att det finns ultraortodoxa krafter som starkt motsätter sig de Jesustroende och menar att de inte är ”riktiga judar” längre.

Nyligen presenterades också ett lagförslag om att det skulle bli förbjudet att evangelisera, men det avslogs av regeringen. Däremot är det förbjudet att försöka omvända minderåriga.

Michael är inte främmande för att det kan komma en tid när det blir tuffare att följa Jesus även i Israel.

– Vårt mål är fortsatt detsamma: att alla människor ska få höra om Jesus. Samtidigt behöver vi gräva våra rötter djupare i Herren så vi är förberedda när tuffare tider kommer. Herren är vår förtröstan.

Så hur når man ”bäst” ut med evangeliet i Israel?

– Genom ditt liv, säger Alina bestämt.

Hon berättar att folk ibland kommer till Israel och vill vittna med hjälp av ”kristet språk”, som hon kallar det.

– Men säger du ”Gud älskar dig” till en jude kommer han bara att titta på dig och säga: ”Ja, det vet jag väl.” Det behövs andra sätt att nå ut. Och det bästa sättet är att leva ut din tro på Jesus, så andra kan se Jesus skina genom dig. Han är det centrala, sanningen och vägen.