I landet lagom vill vi varken dansa eller gråta.

Den religiösa eliten på Jesu tid skakade på huvudet åt den oborstade Johannes Döparen. Den där högljudda ökenprofeten som med skarpa ord vågade utmana och provocera de respekterade och politiskt korrekta saddukeerna. Förstod han inte att dessa saddukeer var skickliga förhandlare, listiga bidragssökare, som med fingertoppskänslig balansgång lyckats få de styrande romarna att acceptera mycket av judarnas egenheter. Visst hade man fått kompromissa en del med sin tro; änglar och livet efter döden fick strykas på rationalismens konto, men saddukeerna hade verkligen uppnått en fungerande kompromiss med romarna. Det gick inte att förneka. Och nu denna jobbiga ökenprofet. Fattar han inte att en religiös väckelse kan väcka romarnas vrede?