Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Romarbrevet 12:21

Världen idag

I landet lagom vill vi varken dansa eller gråta.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 27 feb 2020

Den religiösa eliten på Jesu tid skakade på huvudet åt den oborstade Johannes Döparen. Den där högljudda ökenprofeten som med skarpa ord vågade utmana och provocera de respekterade och politiskt korrekta saddukeerna. Förstod han inte att dessa saddukeer var skickliga förhandlare, listiga bidragssökare, som med fingertoppskänslig balansgång lyckats få de styrande romarna att acceptera mycket av judarnas egenheter. Visst hade man fått kompromissa en del med sin tro; änglar och livet efter döden fick strykas på rationalismens konto, men saddukeerna hade verkligen uppnått en fungerande kompromiss med romarna. Det gick inte att förneka. Och nu denna jobbiga ökenprofet. Fattar han inte att en religiös väckelse kan väcka romarnas vrede?

Fariseerna, den strängt bibeltrogna gruppen vid denna tid, fick också sina fiskar varma av den självutnämnde profeten. ” Huggormsyngel!”, var de välkomstord som mötte dem när de kom ute i öknen. ”Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen” (Matt 3:7–8). Han var inte så värst duktig på dialog, den där Johannes Döparen, och nu hade han stött sig med fundamentalisterna också.

I vår egen tid måste vi som Kristi kyrka vara vaksamma att inte kasta ut barnet med badvattnet när vi möts av obekväma budskap. Gud reser alltid upp olika profetgestalter som liksom röjer väg för Mästaren. Ofta är dessa personer oborstade, obekväma och annorlunda. Orden är starka, kanske inte alltid så balanserade, men frågan är om det finns ett gudomligt tilltal där. Även om en och annan groda, eller gräshoppa, hoppar ut från profeternas munnar, måste vi ärligt fråga oss om det finns något Gud vill säga.

I Sverige måste alla tycka lika. Och antingen är man helt för eller helt mot. Varför inte pröva de olika varningsröster som ropar utanför det etablerade – i ökentrakterna. Försöka blunda för de udda kläderna och stripiga håret. Behålla gudsorden och förkasta det övriga.

Vi behöver fler, inte färre, profetröster i Sverige. Himmelska språkrör som utmanar vår materialistiska livsstil, som ifrågasätter vår nöjeslystnad och sökande efter positioner och mänskliga framgångar. Profetröster som ifrågasätter varför vi så lätt ägnar mer tid åt byggnader och projekt än människor i nöd. Ökenröster som pekar på vägar till Apostlagärningarnas kristendom.

Thomas Aguinas (död 1274) fick en gång en kommentar från en vän under en promenad i det pråliga Rom: ”Vi kristna kan verkligen inte längre säga till världen att ´Silver och guld har vi inte´. Thomas Aguinas svarade: ´Nej, men inte heller kan vi säga till de lama; ´I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!”. Prislappen för vår världsliga kristendom är kraftlöshet. Vi behöver profeter som skakar om. Men är de välkomna?

Jesus sa: ”Vi spelade flöjt för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. Johannes Döparen kom, och han varken åt bröd eller drack vin, och då säger ni: Han har en ond ande. Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger ni: Se vilken frossare och drinkare” (Luk 7:32–34). 

I landet lagom vill vi varken dansa eller gråta.

I vår egen tid måste vi som Kristi kyrka vara vaksamma att inte kasta ut barnet med badvattnet när vi möts av obekväma budskap.

Marie Nylén Utbult: Sju gånger värre än influensa

Coronapandemin. Covid-19 är ett ”fruktansvärt krävande virus”. Det säger Marie Nylén Utbult, hustru till Roland... torsdag 2/4 13:50

Döljer Jesus sanningen för vissa?

I Bibeln står det på flera ställen att Jesus säger att han talade i liknelser för att vissa... torsdag 2/4 00:10

Döljer Jesus sanningen för vissa?

I Bibeln står det på flera ställen att Jesus säger att han talade i liknelser för att vissa...