Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Johannesevangeliet 13:34

Världen idag

John Derneborg pastor Pingstkyrkan Värnesborg

Det börjar med en handduk och ett tvättfat.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 25 feb 2021

Jesus gjorde mer än att vara mentor för tolv personer för sin framtida församling. Han tog fyra outbildade fiskare, en skatteindrivare, en rebellisk zelot och sex andra män – som inte hade mycket gemensamt dessförinnan – och förberedde dem för att leva i gemenskap med varandra.

Han skapade inte gemenskapen i ett klassrum med böcker, utan de fick leva tillsammans. De fick vara med när han gav mat till de fem tusen, när han gick på vattnet, helade de sjuka, förlät en prostituerad, och slutligen när han gick till korset.

Han sade till dem: ”Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er” (Joh 13:14–15). De hade förväntat sig en regent som styrde från Jerusalem, men fick möta en tjänare som visade vad verklig kärlek var genom att ta fram ett tvättfat och en handduk.

Det är av förklarliga skäl mycket fokus på organisation, val och målsättningar under dessa årsmötestider i våra församlingar, men låt oss inte glömma hjärtat i det vi håller på med. Må högsta prioritet vara att plocka fram ”tvättfat och handduk” och leva ut den kärlek som Jesus visade oss.

Är det läge att säga att du står till förfogande, att du vill hjälpa till? Som svenskar är vi något av experter på individualism, men vågar vi tänka annorlunda och leta oss fram till glädjen i att tjäna andra?

Jag hade glädjen och förmånen att följa med pastor och missionär Ingvar Holmberg på en resa till Kazakstan. Året var 2008. Jag minns flygturer i små, gamla flygplan, 40-gradig värme i skuggan utan luftkonditionering, en bibelskola där en tågvagn utgjorde männens logement och där duschen var en tunna med vatten som värmts upp under dagens hetta.

Jag minns god mat, utsökta hemodlade tomater, församlingsutflykten i skogsgläntan med ett grillat lamm till mat, samt många timmars predikan, undervisning, helandeunder och innerlig lovsång på olika platser.

Men det jag framför allt minns är den enhet och kärlek jag upplevde i församlingsgemenskapen.

Även om ryska språket var en barriär för mig, så gjorde de sena kvällarna med mat och samtal ett djupt intryck. Ingvar, som rest i stora delar av forna Sovjetunionen, kom inte dit som någon ovanifrån i en hierarki, utan som en tjänare, med ”tvättfat och handduk”. Jag såg hur pastorerna för stora församlingar bemötte honom som en andlig far.

Utöver denna innerliga gemenskap syntes enheten även i gudstjänstlivet. När vi deltog i en gudstjänst i Agapeförsamlingen i Almaty så var detta avslutningen på en åtta dagars fasteperiod – för samtliga 800 medlemmar, oavsett dagarbete!

Efter predikan skulle jag avsluta med en bön. Utan uppmaning från mig ställde sig hela församlingen upp, tog varandras händer och började innerligt och intensivt be. Jag minns att jag fick ta i när jag bad för att kunna höra mig själv – trots en kraftig ljudanläggning! Ingvar Holmberg kommenterade det hela med att i Kazakstan ”är hela församlingen ett arbetslag”.

Kan vi inte bli lite ”avundsfriska” i våra svenska församlingar? Kan de, så kan väl vi? Det börjar med en handduk och ett tvättfat.

Men det jag framför allt minns är den enhet och kärlek jag upplevde i församlingsgemenskapen.

Ny missionsorganisation viktigt och uppfriskande initiativ

Ledare I en tid då fysiska gudstjänster förbjudits, då många församlingar och samfund långsiktigt krymper... tisdag 13/4 00:10

Arvet som Ebba inte bryr sig om

Ledare När Kristdemokraterna i förra veckan presenterade sitt jämställdhetspolitiska program väcktes... tisdag 13/4 00:00

Ett osannolikt men avslöjande samtal med en jordansk chaufför

Israelkommentar Att verkligheten och rapporterna från Israel sällan stämmer är vi här i Israel vana vid, men ibland...
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier