Klimatet har seglat upp till en av vår tids stora frågor. Även vi som kristna och kyrkor engagerar oss och bidrar för att värna klimat och miljö. Vi litar på vad majoriteten av världens forskare tycks vara överens om – att det finns en global uppvärmning och att människan är huvudansvarig för den. 

När det gäller graden av mänsklig påverkan kan åsikterna dock gå isär, och det finns även de som menar att den är försumbar. 

I förra veckan skrev Mats Tunehag en gästledare på denna sida där han – utan att förneka klimatproblemen – ifrågasatte vissa övertoner han menar sig uppfatta i debatten. Frågor har också väckts – efter Greta Thunbergs framträdande i FN:s klimatpanel – om det ansvarsfulla i att låta undergångsstämningar ta över, att låta fruktan och hopplöshet koppla greppet om en ung generation.

I dagens tidning skriver Stefan Swärd en ledare i ämnet och ger uttryck för en hållning som i högre grad motsvarar den hos FN:s klimatpanel.

Som kristen ledarsida finns det frågor där vi inte kan kompromissa. Till exempel i fråga om tron på Jesus Kristus som enda vägen till Gud, eller i synen på äktenskapet som ett exklusivt förbund mellan en man och en kvinna.

Vi tror också på värdet av ett kristet engagemang i frågor om miljö och klimat. Här kan dock finnas gradskillnader i hur vi som enskilda väljer att agera på den kunskap som forskarsamhället kan tillhandahålla för tillfället. Som tidning vill vi också ge utrymme för olika röster i frågor där man kan landa i lite olika ståndpunkter.

När en svensk etikprofessor förordar global världsregering för att komma till rätta med utsläpp och klimatproblem, måste vi hålla emot. Samtidigt behöver vi – med respekt för varandras olika övertygelser – fundera över hur vi effektivt kan bidra till att värna och skydda den jord vi fått att förvalta.