En stor utmaning för församlingen handlar om hur vi kan tala om kristen tro i vår tid.

I Apostlagärningarna ser vi kontrasten mellan hur Paulus agerar bland sina judiska landsmän i synagogan och när han talar till hedniska greker på torget. Kontrasten är slående och beror på åhörarnas annorlunda bakgrundsförståelse.

I synagogan är Guds existens självklar. Israels Gud är skapare av himmel och jord och han har talat genom profeterna i Skriften. Därmed är startpunkten given: Paulus kan utgå från Skriften och visa att profetiorna gått i uppfyllelse i Jesus från Nasaret

På torget – i Lystra och i Aten – talar Paulus till greker, med skiftande föreställningar. En hel del är polyteister och dyrkar många gudar, som Zeus eller Hermes. Andra har filosofiska övertygelser av panteistiskt slag (att allt som finns är gudomligt) eller i praktiken av ateistiskt slag (att gudarna har övergett oss och lämnat oss åt oss själva).

I den situationen kan Paulus inte utgå från Skriften, som åhörarna inte känner till. I stället måste han börja med frågan om Guds existens och identitet.

Redan 1893 skrev den skotske kyrkohistorikern och förkunnaren James Orr följande ord:

”Det motstånd som kristendomen behöver möta är inte längre begränsat till speciella läror eller till enskilda punkter av förmodad konflikt, till exempel relationen mellan 1 Mosebok och geologi, utan sträcker sig till hela sättet att uppfatta världen och människans plats i den, sättet att uppfatta verkligheten som helhet, naturligt och moraliskt, som vi är en del av. Det är inte längre en motsättning i detaljer, utan av princip. Denna omständighet nödvändiggör en lika stor förlängning av försvarslinjen. Det är den kristna helhetssynen som angrips, och det är genom en utläggning och bekräftelse av den kristna synen på saker och ting som helhet som attacken mest framgångsrikt kan mötas.”

James Orr insåg att den västerländska kulturen, genom påverkan av det sekulära upplysningstänkandet, redan under hans tid hade påbörjat förflyttningen från en ”synagogsposition”, där Gud och Skriften är självklara utgångspunkter, till en ”torgposition”, som avvisar både Gud och hans Ord.

Den förflyttningen har i vår tid genomförts fullt ut och den kristna världsbilden ersatts av andra beskrivningar av verkligheten, allra främst en naturalistisk världsbild som enbart erkänner naturen som verklig.

Vi behöver därför lära oss av Paulus att kommunicera kristen tro utifrån åhörarnas förutsättningar och förstå vilken avgörande roll våra världsbilder spelar.