Ordet kristen går att använda på många olika sätt. Vi talar om kristna personer, kristna länder, kristen musik, kristna idéer och kristna böcker. Det är ett helt naturligt fenomen. I en kultur där budskapet om Jesus Kristus funnits i mer än tusen år har kristen tro på olika sätt färgat tillvaron, vilket gör det självklart att använda beteckningen kristen eller kristet.

Samtidigt innebär det att begreppen tunnas ut på sin egentliga innebörd. Väldigt mycket ryms numera under epitetet kristet. Desto viktigare då att återvända till ordets ursprungliga betydelse. Vem är kristen? Vad är kristet?

Frågan sätts på sin spets vid läsningen av Dag Hammarskjölds underbara och fascinerande bok Vägmärken. Den utkom 1963, två år efter hans tragiska död. Denna andliga dagbok väckte genom sin starka gudstro stor uppståndelse i en tid när ”Gud hade skickats i avtalspension av Uppsalaprofessorn Ingemar Hedenius”.

Dag Hammarskjöld går att beskriva som kristen ur ett stort antal perspektiv. Han kom från en kristen familj, där hans mamma hade en levande kristen tro och han växte upp i ett land med en kristen statskyrka. Han var djupt förtrogen med kristna mystiker som Mäster Eckhart och Johannes av Korset. I Vägmärken finns det otaliga anspelningar på tema och texter i den kristna trons huvuddokument, Nya testamentet. Och Dag Hammarskjöld själv identifierade sig som kristen. Hur mycket mer kristet kan det egentligen bli?

Samtidigt ställer sig frågorna på rad. Hammarskjöld hade sagt ja till Gud och gudstron är det överskuggande temat i Vägmärken: Gud förekommer nästan hundra gånger i texten. Men hans tro var ingen klassisk kristendom. För Hammarskjöld var Jesus enbart ett mänskligt föredöme, inte Guds Son av evighet och inte en gudomlig frälsargestalt. Så förekommer också namnet Jesus bara tre gånger i texten. Kristus – den utlovade Messias – nämns inte alls.

Mats Svegfors skriver i sin biografi över Hammarskjöld följande: ”Hammarskjöld utvecklade en radikal Jesustolkning: radikal i det absoluta krav den ställde på att i Jesu efterföljd sätta sin nästa före sig själv men också radikal i det att Jesus var brodern, inte den gudomlige Jesus Kristus.”

Den ursprungliga betydelsen av kristen har med Kristus att göra. Det var ”i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna” (Apg 11:26) och de kallades så eftersom de hade tagit emot budskapet om Jesus. Och det var ett budskap om Jesus som Guds Son och världens frälsare.

I ekumeniska sammanhang är det bekännelsen till den treenige Guden – Fader, Son och helig Ande – och till inkarnationen – att Jesus är Sonen av evighet som för vår skull blivit människa – som utgör definitionen av kristen tro. Det är därför som Jehovas Vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (mormonerna) inte kan bli medlemmar i Sveriges Kristna Råd. De betraktas inte som kristna kyrkor, trots att de utifrån många olika aspekter kan beskrivas som kristna. De har växt fram i en kristen kultur, deras tro är en delvis kristet färgad gudstro och de läser texter ur den kristna urkunden Bibeln. Ändå är de inte i specifik mening kristna.

I en tid när Sverige behöver åter-evangeliseras är det nödvändigt att klargöra vad som är kristen tro och vad det innebär att vara kristen. Det har med identiteten hos Kristus att göra: ”Du är Messias, den levande Gudens son” för att använda Petrus ord om och till Jesus. Och det har med vår relation till honom att göra, att vi personligen tar emot honom som Herre och Frälsare och börjar vandra med honom.