Såväl Ungerns premiärminister Viktor Orbán som president Katalin Novak säger sig nu stödja ett svenskt medlemskap i de västliga demokratiernas försvarsallians Nato.

Samtidigt tyder ändå besöket av en stor delegation ungerska politiker i Ankara i veckan på att Ungern samordnar sitt agerande med Turkiets auktoritäre president Erdogan. Orbán och Erdogan är också de regeringschefer inom den västliga försvarsalliansen som, tvetydigt nog, har nära band till den ryske diktatorn Putin, i sin tur en svuren fiende till Finland och Sverige i Natofrågan.

Det går inte att komma ifrån att Sverige har intagit en särskilt kritisk hållning till Ungern i EU, något som nu ligger vårt land i fatet – och retat upp parlamentariker i Orbáns konservativa regeringsparti, där man inte är beredd att omgående lyda sin partiledare.

I Budapest minns man också svenska regeringars proaktiva roll i att försöka hålla tillbaka EU-stöd till Ungern. Utfall från tidigare socialministern Annika Strandhäll (S) mot Ungern och dess regeringsparti har ytterligare skadat relationerna.

Det är i nöden Sverige behöver sina vänner. Frågan är nu om de låter sig finnas i Budapest och Ankara?