Sveriges Radios korrespondent för global hälsa, Sara Heyman, har varit i Nya Zeeland och skildrar i P1:s magasinprogram ”God morgon, världen” vad hon och SR presenterade som en verklig nyhet under rubriken:

”När dödshjälp blev lagligt försvann debatten.”

I andanom skulle lyssnarna närmast få intrycket av ett indirekt påstått faktum, att har ett folk väl infört läkarassisterade självmord – så kallad ”dödshjälp” – så blir det frid och fröjd i landet, allt är väl och den tidigare diskussionen framstår närmast som märklig.

Att tala om sin egen kommande ”dödshjälp” hade nu till och med blivit ett riktigt mysigt samtalsämne vid sällskapsbjudningar.

Nogsamt påpekades att lagliga läkarassisterade självmord spridit sig till ett antal länder.

Inget togs upp om risken för missbruk och spridningseffekter – vilket finns dokumenterat i Nederländerna – inget om ett socialt tryck på äldre och sjuka att ”inte ligga samhället till last”,  inga varnande röster från dem som står för en livets kultur i Nya Zeeland eller att en bindande folkomröstning ytterst sällan rivs upp direkt. 

Hela programinslaget framstår som ett typexempel på att som man frågar (eller inte frågar) får man svar.