Luleå stift gjorde fel när man avkragade en EFS-präst för att ha stått upp för Bibelns syn på hbtq och för klassisk skapelsetro. Det beskedet från Svenska kyrkans överklagandenämnd (ÖN) på måndagen mottogs med en lättnadens suck från bibeltrogna inom Svenska kyrkan.
Och händelsen är verkligen en seger – för predikofriheten, för den kristna människans frihet och för det reformatoriska arvet. ÖN:s beslut är också avgörande för relationerna mellan den inomkyrkliga väckelserörelsen Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) och Svenska kyrkans tretton stift.
Sina uttalanden hade prästen gjort på en direkt fråga från konfirmander, och nämndens uppgift var att avgöra om prästens svar bröt mot Svenska kyrkans tro och lära i två ämnen: skapelsen och äktenskapet.
Är det tillåtet i dagens Svenska kyrkan att framhålla skapelsens gudomliga under – utan att nödvändigtvis ständigt behöva lägga till och hänvisa till evolutionsläran? Och går det inte längre i Svenska kyrkans församlingar, predikstolar och konfirmandläger att lyfta den bibliska sanningen att äktenskapet endast kan gälla en man och en kvinna?
Nej, svarade alltså Luleå stifts domkapitel med dess biskop sedan två år tillbaka, Åsa Nyström, på båda frågorna. Och i ett synnerligen uppmärksammat beslut kom man, helt sonika, fram till att avskilja en präst, vigd för tjänst i EFS, från sitt ämbete för prästens jakande svar på samma frågor till undrande konfirmander.
Förtvivlade reaktioner lät, förståeligt nog, inte vänta på sig inom EFS-leden i Luleå stift och i hela landet. Domkapitlet och biskopen i Luleå stift hade gjort fel, menade EFS-ledningen bestämt. I annat fall hade själva grundvalen för samarbetet mellan denna fromhetsrörelse inom Svenska kyrkan och kyrkans egen ledning raserats. Läget var skarpt.
Extra intrikat – och motsägelsefullt – blev ärendet av det faktum att biskop Åsa Nyström själv kommer från EFS-leden med tjänst först som EFS-präst i nio år innan hon började tjänstgöra i Svenska kyrkan 1991. Luleåbiskopen, om någon, borde kunde ha inlevelseförmåga nog att förstå EFS-fromhetens bibliska och väckelseinriktade grundvalar, djupt förankrade bland dess bedjande medlemmar och gudstjänstfirare.
Det är därför en befrielse för såväl hela EFS-rörelsen som många, många präster, kyrkomedlemmar och aktiva i Svenska kyrkan, samt andra kristna samfund i vårt land, att Överklagandenämnden nu upphäver Luleå domkapitels beslut att avsätta den svenskkyrkliga EFS-prästen. Nu får den friade sitt prästämbete tillbaka.
Domkapitel och biskop i Luleå resonerar fel när man som i detta fall försökte hänvisa till nya teologiska principer i Svenska kyrkan såsom gällande för hela kyrkan – som enda teologiska linje. Så långt Överklagandenämnden.
Dessutom slår denna viktiga juridiska instans i Svenska kyrkan fast att man grundar sitt beslut på ett historiskt faktum och att Luleå domkapitel hänvisat till en uppfattning som länge utgjorde en minoritetslinje i kyrkan.
Det biskop Åsa Nyström, hennes domprost och övriga domkapitel i Luleå nu borde studera är ett av Reformationens viktigaste bidrag till kristenheten, nämligen den kristna människans frihet. På så sätt gavs den kristne rätt att följa Guds tilltal genom den helige Ande, etiskt och moraliskt förankrat i det av Skaparen hos varje person nedlagda samvetet.
I sina brev till de unga församlingarna kom aposteln Paulus att utveckla tankarna kring den kristna människans frihet, en frihet med ramar och ansvar, genom sin förankring i Jesu livsgärning, Tio Guds bud och Guds ord i den heliga skrift Bibeln.
Kristen tro och erfarenhet säger med andra ord att friheten finner sitt hem i ett sammanhang med en given inramning, ja, en tillhörighet. Den släpper alltså inte sin förtöjning och glider i väg och bort.