De schizofrena dragen i det svenska samhället får en talande belysning av den omhuldade Pridefestival som pågår i Malmö–Köpenhamn. Å ena sidan skärps lagstiftningen gällande sexuellt våld i heterosexuella relationer, så att allt mer klassas som våldtäkt och övergrepp. Å andra sidan tävlar politiker, media, företag, ja, till och med polis och försvar om att stödja en verksamhet som öppet propagerar för våld och övergrepp.

Den genomgång Världen idag presenterade häromdagen av inslag i Prideprogrammet visar hur udda denna kultur är. Ändå får den samhällets hela uppbackning, moraliskt och ekonomiskt. Prideflaggan vajar över banker, institutioner och företag medan landet Sverige plågas svårt.

När den könsneutrala äktenskapslagen infördes trodde kanske många att vi nu nått vägs ände, att den destruktiva propagandan skulle upphöra. Målet var ju nått, total kapitulation från samhällets sida, den gången i form av ett regeringsförslag från en borgerlig regering.

Det blev tvärtom. Den proklamerade könsneutraliteten, avsteget från samhällets och lagstiftningens grundprincip, öppnade dammluckorna för företeelser som knappast någon hört talas om.

Samhället och dess företrädare tävlar nu om att omhulda och stödja alla tänkbara varianter utom de som samhället bygger på: de två kön som är förutsättningen för mänskligt liv.

Kön ska kunna bytas från dag till annan beroende på upplevelse. Barn ges hormoner (utan föräldrars vetskap) som kan göra dem infertila för livet. En formlig epidemi av könsbyten, hormonbehandlingar och operationer drar över västvärlden. Ner i förskolan sker nu påverkan och ifrågasättande av de kön som barnen fötts med.

Barn är känsliga, de kan inte utsättas för destruktiv propaganda utan att ta skada, till kropp och själ. När samhällets mål och resurser inriktas på att få barnen att ifrågasätta och tvivla på sig själva begås övergrepp mot våra minsta med oanade konsekvenser.

Och som så ofta är det flickorna som tar mest skada. Det är de som drabbas av sexuella experiment, det är de som drabbas av ätstörningar och självskadebeteende, det är de som nu som tonåringar luras in i en könsbytesverksamhet, som bär hysterins och sektgemenskapens hela prägel.

Det måste finnas några politiker som vill och vågar sätta ner foten och ifrågasätta de attentat som nu – av samhället – riktas mot barn från tidig ålder. Ge hjälp och stöd åt det fåtal unga som har verkliga problem med sin könsidentitet. Men stoppa den könsbyteskarusell som hotar våra unga flickor.