För fyra år sedan vaknade omvärlden i förfäran efter USA-valet. En egofixerad och labil businessman hade just valts till världens mäktigaste ämbete – hur skulle detta gå?
Valet möttes dock med behärskat lugn av en erfaren svensk kommentator: Göran Persson. Han förklarade att Donald Trump nu skulle bli en statsman och tona ner sina uppseendeväckande utspel. När han väl valts skulle han ha ett övergripande politiskt mål, att bli omvald: ”Att bli vald kan vilken dårfink som helst, men omvald blir bara den som har politisk kvalitet, och nu ska han visa att han har det.”
Göran Perssons förutsägelse var både fel och korrekt, något som kastar ljus över det ännu osäkra utfallet i årets presidentval. Trump lugnade inte ner sig – tvärtom. Hans buffliga attityd skulle däremot stjälpa honom mer än den hjälpte; det märktes inte minst i opinionsmätningarna efter den första av årets tv-debatter.
Men samtidigt har han faktiskt levererat. Även om valresultatet i skrivande stund är oklart tyder prognoserna på att väljarna har sett förbi presidentens personlighet och gett Trump ett oväntat starkt stöd, utifrån hur han har uppfyllt sina löften från förra gången.
Valet 2016 stod mellan en impopulär och en ännu mer impopulär kandidat, där väljarna accepterade att släppa fram Trump för att slippa den djupt ogillade motkandidaten Hillary Clinton. Den här gången var det tvärtom Joe Biden som gav det mest sympatiska intrycket, men baksidan på myntet var att han inte heller upplevdes som tillräckligt engagerande.
Trump har däremot haft dåliga förtroendesiffror ända fram till valdagen, men de uppnådda resultaten blev tungan på vågen för många.
Vallokalsunderökningar visar att ekonomin varit den viktigaste valfrågan bland de röstande, och detta har också varit Trumps viktigaste ärende som president. Om väljarnas ögon i stället hade riktats på coronahanteringen, rasfrågan eller någon annan av Bidenlägrets prioriterade frågor, kunde utfallet ha blivit ett annat.
Att Trumpadministrationen också lyckats förhandla fram fredsavtal i Mellanöstern är ytterligare en tung poäng i resultatprotokollet. Och bland både evangelikala och katolska väljare har Trump – och kanske ännu viktigare: vicepresident Pence – hållit ord och drivit de frågor och tillsatt de domare som kristna väljargrupper önskat.
Men det ovanligt höga valdeltagandet pekar på att även genomsnittsamerikaner från nya väljargrupper valde att ta sig ut, inte för att rösta bort presidenten utan för att bibehålla den politiska riktningen.
Att Trump överträffade mångas förväntningar säger något om den kulturella vinden i USA. Den blåser kanske inte starkt i liberal riktning som vissa trott. Den reser sig tvärtom i kritik mot det identitetspolitiska projekt som hejats på från universitet och ledande demokrater, men som saknar stöd hos vanliga medborgare.
En sådan splittring i värderingar är i längden skadlig för ett samhälle. Det återstår att se i vilken mån etablissemanget i USA, och för den delen även Sverige, kommer att lyssna till den reaktion som väljarnas röst indikerar.
Om Donald Trump blir kvar i Vita huset får vi hoppas att hans team kan slipa bort några av de mest problematiska sidorna av hans personlighet, fortsätta utveckla de områden där de gjort politiska framsteg, ta tag de i områden där de varit svagare, och även försöka ena landet igen.
Dagen före valet visade SVT bilder från ett bönemöte i Washington. Där bads särskilt för försoning över landet efter valresultatet. Valresultatet lär ge reaktioner, men bönen om enighet efter en splittrande valrörelse och inför väntande utmaningar stämmer vi gärna in i även härifrån Sverige.